Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄMPA, v.1, pr. ind. sg. pass. -es, p. pf. pl. -te.
Ordformer
(demp- Linc. (1640; under noot: dempenoot), Rääf Ydre 1: 93 (1856: dempnoten))
Etymologi
[kausativum till DIMPA]
(†; jfr dock ssgn)
1) tr.: sänka; ss. enkelt (jfr ssgn DÄMP-NOT) anträffadt bl. i fråga om kanon: dumpa (se d. o. 2 b). Grundell AnlArtill. 1: 52 (c. 1695). Därs. 2: 44.
2) intr.: falla omkull, falla ned. Lind (1749).
Ssg: (1) DÄMP-NOT däm3p~. (dämpe- Linc., BotN 1884, s. 86) (bygdemålsfärgadt; i vissa trakter af Sv., särsk. Kalmar län) not som utlägges på djupare vatten o. uppdrages i båtar (sedan fisken blifvit indrifven gm pulsning). Dämpnot till mört och abborrar. Rääf Ydre 3: 361 (i handl. fr. 1773). LAHT 1886, s. 30. jfr (†): (Lat.) Funda .. (sv.) Dämpenoot, kastenäät. Linc. (1640; under funda).

 

Spalt D 2511 band 7, 1923

Webbansvarig