Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMFYSEM äm1fyse4m, n.; pl. = l. -er; l. (numera knappast br.) EMFYSEMA1040, r. (VetHLäk., Ekbohrn (1904)).
med. om det (sjukliga) tillstånd hos ngn av kroppens vävnader att den är uppblåst av luft (l. gaser), luftsvulst, vädersvulst; särsk. om en med andnings- och cirkulationsrubbningar förbunden förändring i lungorna bestående i en utspänning av de finaste lungblåsorna i förening med försvinnande av den elastiska vävnaden dem emellan och sammanflytande av flera småblåsor till en enda större. Subkutant emfysem, underhudsemfysem. VetHLäk. II. 1: 72 (1795). De vanligaste formerna af emfysem äro underhudsemfysem och lungemfysem. 2 NF (1907). — jfr FÖRRUTTNELSE-, GAS-, LUNG-, MJÄLTBRANDS-, UNDERHUDS-, ÅLDERS-EMFYSEM.
Spalt E 511 band 7, 1922