| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄKTA fläk3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
redskap varmed luften sättes i rörelse; stundom: solfjäder; jfr FLÄKT, sbst.1 III 1. Serenius S 4 b (1734). Ibland qvickar jag kolen up med en fläkta. VetAH 1748, s. 72. Öfver kniptängerna (på noppmaskinen) kringsvänger en fläckta, som bortblåser det som tängerna borttagit från tyget. Pasch ÅrsbVetA 1830, s. 28. Heidenstam Alienus 1: 42 (1892). Flicknoblessen, makligt viftande / med fläktorna kring sina unga drag. Fröding NDikt. 4 (1894). — jfr ELD-, FLUG-FLÄKTA.
Spalt F 973 band 8, 1925