| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FLÄKT fläk4t, sbst.1, r. l. m. (f. Björkman (1889)); best. -en; pl. -ar ((†) -er Sahlstedt (1757), Böttiger 4: 277 (1854, 1869)).
I. (föga br.) till FLÄKTA, v.1 1—3: flaxande, viftande; fladder, svaj; flämtning. De krönta (dvs. behornade) hjordar vråla, / Med svansarna i fläkt. Bellman 2: 108 (1783). Vid skenets fläckt som lampan sprider, / Hon sitter opp. Leopold 2: 317 (1793, 1815). Den svaga brisen satte fläkt i de svenska (flaggorna). GHT 1897, nr 110, s. 2.
1) svag, hastigt uppkommande o. övergående luft- l. vindstöt, (vind)pust; luftning; svagt luftdrag. Västanvindens milda fläktar. Friska fläktar från havet. Luften stod stilla; icke en fläkt rörde sig. Columbus BiblV A 2 a (1674). Han tål ej den minsta fläkt. Nordforss (1805). Våra dagar .. / Som vindens flägt .. / Bortila och förrinna. Ps. 1819, 7: 2. Vi .. tycka oss förnimma de genom fönstret inströmmande kalla flägtarna. Ljunggren Bellm. 221 (1867). Dessa lätta flägtar af matos, som då och då blanda sig med den rena sjöluften. Ödman VårD 2: 105 (1888). — jfr AFTON-, HAVS-, VIND-, VÅR-, VÄSTAN-FLÄKT m. fl.
2) (i sht i högre stil; jfr dock a, c) bildl. Sorgebranden / Som dig utan uphör tär, / Kan af hoppets fläckt ej lindras. Nordenflycht Turt. 10 (1743). Död låg Naturen för mit öga, / Djupt låg hon för min känsla död — / Kom så en flägt ifrån det höga, / Och ljus och lif i verlden böd. Kellgren 2: 195 (1790). (Ehuru människans) kropp var tagen af jorden: så var dock hennes själ en flägt af Guds egen ande. Franzén Pred. 4: 74 (1844). Den demokratiska flägt, som genomgick tidens litteratur. Schybergson FinlH 2: 194 (1889). Mitt liv är en fläkt. Job 7: 7 (Bib. 1917; Bib. 1541: itt wädher). — särsk.
a) (i sht vard.) övergående i bet.: (högre) lyftning; schvung, kläm, piff; rutsch, ruter. Allt fick andans högre fläkt, / När nektarn återkom på borden. Tranér Anakr. 195 (1830, 1833). Det var ingen flägt i honom. Beskedlig och ordentlig var han, men enfaldig, torr och olustig. Zedritz 3: 274 (1855). Det är .. en viss flägt i .. (denne skådespelares) framställning. PT 1899, nr 288 A, s. 3.
b) övergående i bet.: spår, aning, nyans, ”doft”. Bremer Brev 2: 427 (1844). En tillvaro utan ringaste flägt af något andens eller hjärtats lif. NordT 1885, s. 613. Hon fick en liten fläkt af värdighet öfver sig. Roos DjupSag. 200 (1901).
c) [jfr ha, få vind i seglen (i bildl. anv.)] (vard., numera föga br.) lycka, framgång; (bond-) tur, ”flax”. ”Sluta nu”, hviskade v. Korthen med en gammal spelares försigtighet, ”en så häftig fläkt står aldrig länge”. Kullberg Portf. 145 (1837). (Hon) fick i stora verlden genast flägt / Som något grufligt romaneskt och täckt. CVAStrandberg 5: 184 (1862). Lidforss DQ 2: 744 (1892). Men, gu’bevars, han tycks ju ha fläkten, och di tror visst, att han duger något till. Högberg Frib. 367 (1910). — (numera knappast br.) i uttr. vara i fläkten, vara i god gång l. fart l. ”en vogue”, gå förträffligt o. d. En ung läkare, hvilkens praktik är i flägten, såsom man säger nu för tiden. Zedritz 3: 236 (c. 1855).
III. redskap l. apparat varmed luften sättes i (stark) rörelse.
1) (numera föga br.) fläkta; solfjäder. Flächt som en swalkar sigh medh i heta. Tiderus GrLat. 60 (1626). Dähnert 348 (1746). Målade fläktar. Rosenius Himmelstr. 287 (1903).
2) i sht tekn. o. landt. om apparat l. maskinell anordning varigm luft suges in i l. ut ur ett rum l. en stark luftström alstras för olika ändamål (underhåll av stark eld, påskyndad avkylning av ngt, rensning av säd l. frö m. m.); dels (o. närmast) om det hastigt roterande ving- l. skovelhjul som åstadkommer luftdraget, dels om apparaten i dess helhet; ventilator; blåsmaskin; äv.: fläktvanna, sädesharpa. Åkerman KemTechn. 1: 95 (1832). Vid triörer och (sädes-)sorterare (förutsättes) i allmänhet, att säden eller fröet förut genomgått en god fläkt eller harpa. MosskT 1889, nr 3, Bil. s. 27. En fläkt utgöres af ett vinghjul, inneslutet i en rund kåpa af järn, i hvars midt luftintaget är beläget. 2NF 3: 808 (1905). — jfr SUG-, TRYCK-FLÄKT.
(III 2) -HUS. tekn. mantel l. kåpa l. dyl. vari fläkthjul är placerat. TT 1876, s. 137. LB 4: 420 (1907). —
(jfr FLÄKTA, v.1 3) -MASKIN. Björnståhl Resa 1: 165 (1770). Ekenmark Hb. 32 (1820). (För att få frövaran väl rensad) erfordras .. en hel del rensnings-, sorterings- och fläktmaskiner. UtsädT 1908, s. 34. —
(jfr FLÄKTA, v.1 3) -VANNA, r. l. f. LAHT 1883, s. 254. Fläktvanna, i hvilken en luftström från den med en vef drifna fläkten blåser agnar, boss, slösäd och andra lätta delar ut ur maskinen och den strida säden efter sin tyngd uppdelas i de fack, hvari maskinens botten är delad. 2NF 28: 64 (1918).
Spalt F 971 band 8, 1925