Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄDRA, v., anträffat bl. i pr. ind. sg. -er. jfr FLÄDER, sbst.3
Ordformer
(fledr- 1618—1697)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) flädär, fladdra, flaxa, nor. fledra, stryka l. ströva omkring, ävensom t. fledern; i avljudsförh. till FLADDRA. Jfr FLÄDER-HUND, -LAPP, -MUS]
(†) eg.: fladdra; om hund: vifta med svansen. (En hund som agas) ödmiuker sigh, fledrer, smögher. LLaurentii Nyåhrspr. H 3 a (1618).
Ssgr: FLÄDER-GULD. (†) bladguld; jfr FLADDRA, v. 2. MeddSlöjdf. 1894, s. 81 (1647). —
-LAPPSKO. (tillf. o. skämts., †) sko av tyglappar som slänger kring foten l. glappar upp o. ned vid gåendet? Ett par nedkippade fläderlappskor. Kexél 1: 242 (1789).
Avledn.: FLÄDRIG, adj. (-og 1739—1742) (†)
1) lös, sladdrig, sliddrig; jfr FLADDRIG 1 b. Hoorn Jordg. 1: 210 (1697).
2) ostadig, flyktig. Schenberg (1739). Dähnert (1784). —
FLÄDROT, adj. (fledrut) (†) = FLÄDRIG 1. Hennes Bröst som för woro styfwa och spenta, warda nu lösze, blöta och fledruta som en Trasza. Hoorn Jordg. 1: 55 (1697).

 

Spalt F 969 band 8, 1925

Webbansvarig