Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLÄDERMUS flä3der~mɯ2s, äv. (i sht zool.) FLADDERMUS flad3er~, f. l. r., stundom m. (f. 3Mos. 11: 18 (Bib. 1541) osv.; m. Dähnert (1784), THedberg i OoB 1894, s. 2); best. -en; pl. -möss ~mös2 ((enst., skämts.) -musar Karlfeldt FridVis. 16 (1898; i rim)).
Ordformer
(fläd(h)er- VarR 55 (1538) osv. fleder- Linc. (1640), Ihre (1769). flädder- Schultze Ordb. 3182 (c. 1755). fladder- Lilljeborg Däggdj. 110 (1870), Hembygden 1912, s. 40)
Etymologi
[fsv. flädhermus, av mnt. vledermūs, motsv. t. fledermaus, till fledern (se FLÄDRA). Formen fladder- beror på anslutning till FLADDRA]
djur tillhörande däggdjursordningen Chiroptera, som kännetecknas därav att de främre extremiteterna äro ombildade till flygorgan, läderlapp, nattblacka; i pl. benämning på ifrågavarande ordning l. (i inskränktare anv.) på underavdelningen Gymnorhina (egentliga flädermöss); jfr FLAGERMUS. Nordiska flädermusen, Pipistrellus nilssoni Keyserling & Blasius (Vespertilio borealis Nilss.). (Den) långörade flädermusen, Plecotus (Vespertilio) auritus Lin. VarR 55 (1538). Dalin Arg. 1: nr 32, s. 1 (1733; uppl. 1754: Läderlapp). Man tror, at Flädermöss äga mycken kraft i allahanda Boskaps-sjukdomar, hvarföre de flitigt samlas, torkas och förvaras. VetAH 1761, s. 260. Den gråskymliga flädermusen (Vesperugo discolor). ABehm i MeddNordM 1897, s. 187. Tyst sväfvande hit och dit i ojämn flygt uppsöka fladdermössen sina gömställen för dagen i ihåliga träd. PT 1899, nr 64, s. 3. — jfr DAMM-, DAGG-, DVÄRG-, MUSTASCH-FLÄDERMUS.
Ssgr: A: FLÄDERMUS-ART. —
-BRÄNNARE, r. l. m. [benämningen föranledd av den (fladdrande) om en flädermusvinge påminnande lågan] tekn. Flädermus- eller snittbrännare (äro sådana gasbrännare), vid hvilka gasen utströmmar genom en vertikal springa. 2UB 1: 593 (1898). —
-FISK. [namnet föranledt av dessa fiskars långa, om vingar erinrande armar (bröstfenor)] zool. fisk (individ, art l. släkte) tillhörande familjen Malthidæ; i sht i pl. ss. benämning på denna familj. 1Brehm III. 1: 242 (1876). —
-GUANO. Juhlin-Dannfelt 122 (1886). —
-SLÄKTE. —
-VINGE. (-möss- (i pl.) 1697—1816) ej sällan i bild o. bildl. PoetK 1816, 2: 19. Veneris blomma, nosserot, / vinden far upp, som sof vid din fot, / ur mörkret ett lidelsens stråkdrag svingar / på flädermusvingar / mot månens klot. Karlfeldt FlPom. 43 (1906). särsk. (†) anat. om de breda moderbanden i livmodern. Hoorn Jordg. 1: 22 (1697).
B (föga br.): FLÄDERMÖSS-VINGAR, pl., se A.

 

Spalt F 968 band 8, 1925

Webbansvarig