Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FUX fuk4s, i bet. 1, 3, 5 m. l. r., i bet. 2 m., i bet. 4 o. 7 r., i bet. 6 r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fox (-ks) GR 16: 173 (1544), Karlfeldt FlBell. 92 (1918: foxar; bygdemålsfärgat; användt ss. rimord till oxar). fux (-chs, -cks, -ks) 1536 (: fuxszwenszer) osv.)
Etymologi
[liksom d. fuks (äv. foks) av t. fuchs, motsv. mnt. o. holl. vos, eng. fox; besläktat med isl. fóa, f., honräv, got. faúhō, f., räv, fht. foha, mht. fohe, f., (hon)räv; för övrigt av ovisst urspr.]
1) (†) räv; särsk. i bildl. använda uttr.; jfr FUXSVANS 1. Dhen som til hofwa kan stryka fuchsen, at tala hwar man effter munnen, han behåller gunst. Grubb 702 (1665). Schultze Ordb. 1310 (c. 1755).
2) (vard.) elliptiskt för SKOL-FUX. Fux eller skolfux är äfven en föga vördnadsfull benämning på skolmagistern. Kock SpråkFörändr. 61 (1896).
3) [efter motsv. anv. i t.] häst som har rödaktig l. rödbrun färg. Att then Rödhe Foxen motte få the bäste Stoden, at gå medt. GR 16: 173 (1544). Min herre, nu jag mins att häromdagen / Ni mycket prisade den fux jag red. Hagberg Shaksp. 7: 28 (1849). Nu kommer greven åkande. / .. Han åker efter foxar, / jag trampar efter oxar. Karlfeldt FlBell. 92 (1918). — jfr BLEK-, BRAND-, GULD-, SVETT-FUX m. fl.
4) (i fackspr.) elliptiskt för FUX-FÄRG. Färgen (på suffolkhästen) är fux, hvita tecken dock tillåtna. 2NF 27: 668 (1918). — jfr GULD-, LJUS-, MÖRK-, SOT-, SVETT-FUX.
5) [efter motsv. anv. i t.] entomol. benämning på vissa arter av fjärilssläktet Vanessa Fabr., vilka utmärkas av rödgul l. brandgul l. brunröd färg å vingarnas ovansida; utan närmare bestämning särsk. om fjärilen Vanessa polychloros Lin. (den s. k. ”stora fuxen”). Dahlbom Insekt. 151 (1837). Stuxberg (o. Floderus) 1: 444 (1900). — jfr KÖRSBÄRS-, VINBÄRS-FUX.
6) [efter motsv. anv. i t.; jfr likbetydande fr. renard, äv.: litet hål varigm vattnet rinner bort ur en bassäng o. d.] tekn. i flamugn l. murad ångpanna: öppning l. eldkanal varigm lågan o. röken gå ut i skorstenen, äv.: avloppskanal för bränslegas. JernkA 1823, s. 99. LfF 1911, s. 133.
7) [efter motsv. anv. i t.] spelt. om biljardbolls nedfallande i annat hål än det av spelaren avsedda. Wilson Spelb. 67 (1888).
Ssgr: (3; jfr 4) FUX-FÄRG. om den (rödaktiga l. rödbruna) färg som utmärker en fux (i bet. 3). Wrangel HbHästv. 1074 (1886). SD(L) 1899, nr 427, s. 4. —
(3; jfr 4) -FÄRGAD, p. adj. som har fuxfärg. Det fuxfärgade stoet. HdlÅgerupArk. 1784. LPorthan hos Wilskman IdrFinl. 3: 55 (1906). —
(3) -HINGST. hingst som är en fux. THästv. 1871, s. 82. SDS 1900, nr 457, s. 2. —
-HUGG, se under FUXA, v. —
(3) -RÖD. fuxfärgad. Möller (1745; under alesan). En fuxröd fjäril. SD(L) 1904, nr 331, s. 2. —
(3) -STO. sto som är en fux. Weste (1807). LPorthan hos Wilskman IdrFinl. 3: 72 (1906). —
(1) -STRYKARE. (†) om inställsam person. Majus .. Hycklare och Fuchsstrykare sökia tilträde widh Hofwet. Voigt Alm. 1682, s. 13. —
-SVANS, -SVANSA, se d. o. —
(6) -ÖPPNING. tekn. Stenkol, som gifva svag låga, fordra större rost och trångare fuchsöppning, än de sorter, som gifva en mycket stark. Åkerman KemTechn. 1: 45 (1832). JernkA 1872, s. 303.

 

Spalt F 1856 band 9, 1926

Webbansvarig