| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖREGÅ fö3re~gå2 l. fœ3-, v. -går, -gick, -gingo, -gått, -gången; se för övr. GÅ; förr äv. FÖREGÅNGA, p. pr. -ande. vbalsbst. -GÅENDE, -GÅNGANDE (†, Fosz 331 (1621)), -GÅNGNING (†, Linc. (1640; under antecessio), Hamb. (1700)); jfr FÖREGÅNG, sbst.2, FÖREGÅNGARE, FÖREGÅNGARINNA, FÖREGÅNGERSKA.
1) (†) till FÖRE- I 1: gå fram (inför ngn l. ngt). Tu warder föregåendes före herrans ansicte. Ps. 1536, s. 6. Din son skall föregånga / Sin Gud i andanom. Zeipel 1: 17 (1822). — bildl.: framträda, visa sig. The som Gudhi troodt haffua, winleggia sigh j godha gerningar föregå. Tit. 3: 8 (Bib. 1541; NT 1526: medh godha gerninga förewara; Bib. 1917: utöva goda gärningar).
2) (i sht i skriftspr.) till FÖRE- I 2: gå (omedelbart) före l. framför (ngn l. ngt); gå i spetsen l. täten för (ngt); förr äv. abs.; numera företrädesvis i p. pr. samt i pass. Folkit söm (tryckfel för som) föregick, och the som effter fölgde ropadhe och sadhe … Mat. 21: 9 (NT 1526). Om aftnarna föregår oss alltid betjänten med lykta. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 176. Konsuln föregicks af liktorer. Cavallin (1875). LbFolksk. 305 (1890). En fackelbärare föregick processionen. Östergren (1924).
3) (i sht i skriftspr.) till FÖRE- I 7: gå förut, gå i förväg; gå l. komma (fram) tidigare än (ngn annan l. ngt annat); numera bl. bildl. med indir. obj. Thetta bodhit befaler iach tigh min son Timothee, effter som propheciener äro om tigh föregångne. 1Tim. 1: 18 (NT 1526). Från Norrige, dit Gustaf Trolle föregått, skickades penningar. Geijer II. 3: 89 (1834). Hans rykte hade föregått honom ända till Stockholm. Rydberg Vap. 172 (1891).
4) till FÖRE- I 2; bildl.: gå i spetsen o. gm sitt uppträdande o. d. giva ett godt l. dåligt föredöme l. exempel, vara l. visa sig ss. ett mönster l. föredöme för (ngn); numera nästan bl. i uttr. föregå (ngn) med (godt l. dåligt) exempel o. d. Chesnecopherus Skäl M 4 a (1607). Androm föregåå medh godh Exempel. AJGothus ThesEp. 3: 38 (1619). Han .. föregick sjelf med så stora uppoffringar, att .. Fryxell Ber. 8: 158 (1838). För egen del föregick han i försakelse. Hagström Herdam. 1: 132 (1897).
5) (†) till FÖRE- I 6: hava företräde framför (ngt l. ngn); gälla högre l. mera, vara för mera än (ngn l. ngt); gå före (ngt l. ngn); överträffa. GR 18: 284 (1547). Christi eigne ord .. bör meere gelle, och föregå alle Kyrkiones Lärefäders mening. Carl IX Bew. F 3 a (1604). Schultze Ordb. 1439 (c. 1755). Bolin Statsl. 1: 359 (1870).
6) (i sht i skriftspr.) till FÖRE- I 7: inträffa l. företagas l. förekomma l. (om tid) förflyta före l. tidigare än (ngt annat). Ther offwerheeten noghon straffua .. skal, ther skal misgerningen föregå. OPetri Kr. 98 (c. 1540). Tekn och vnder skulle föregå Jerusalems förstöring. Swedberg SabbRo 81 (1705, 1710). Den hednatid, som föregått Nordens historiska ålder. Nilsson Ur. 2: 103 (1864). Beslutet föregicks af häftiga debatter. De Geer Minn. 2: 31 (1892). — särsk.
a) om person: företräda (ngn), vara (ngns) företrädare l. föregångare; nästan bl. i pass.; jfr FÖREGÅENDE I 1 b. Vår Frälsare föregicks af Johannes, Luther af Huss. Dalin (1852).
b) i p. pf.: som föregått, förut l. på förhand gjord l. företagen l. förrättad o. d., föregående (se d. o. I 1); numera nästan bl. i sådana uttr. som utan föregången dom, rannsakning o. d. Regvla de tri .. kräffuer vndertijdhen een annan föregången Räkning. AJGothus ThesArithm. 83 (1621). O Werld, .. tu aflijfwar osz förvthan föregången Dom. Schroderus Hoflefw. 276 (1629). Utan föregången anmälan. Björkman (1889). — särsk.
α) (†) om tid l. tillfälle, = FÖREGÅENDE I 1 a. Vppå thet föregångne åhret. Schroderus Liv. 750 (1626). En föregången tids åskådningssätt. Hjärne DagDrabbn. I (1882).
β) (†) om person (jfr a), = FÖREGÅENDE I 1 b. (Bonifacius VII) tilmätes, at han skal hafwa besmittat sigh medh then näst föregångne Påfwens Blodh. Schroderus Os. 2: 552 (1635).
7) (i sht i skriftspr.) till FÖRE- I 7; i fråga om ordningsföljd: befinna sig l. stå l. komma före l. framför (ngt annat); i sht i fråga om tal l. skrift. En bestämning som föregår huvudordet. De två kapitel som närmast föregå slutkapitlet. LoW (1862). En vidlyftig inledning föregår sjelfva afhandlingen. Kindblad (1871). När adjektivet föregås av ett böjt bestämningsord. Auerbach (1908). — särsk. (†) i p. pf., = FÖREGÅENDE I 2. Schroderus Os. 1: 235 (1635). I föregångne Capitel. Ekman Siönödzl. 161 (1680).
8) (företrädesvis i skriftspr.) till FÖRE- I 1: försiggå, tilldraga sig, passera, hända, förekomma; inträffa; ofta opers. Ridderskappet bespotta eder, och all annor otilbör föregåår uti eder staad. RP 8: 190 (1640). Den förändring, som .. föregått i Grekernas nationallynne och anda. Tegnér FilosEstetSkr. 397 (c. 1808). Ha något begrepp om hvad som föregår omkring en. Wahlenberg StorM 75 (1894). Händelsen föregår på norska kusten. Östergren (1924). — särsk. (†) om strid l. slag: stå, äga rum. Det afgörande slaget mellan dem föregick i södra Norrige. Strinnholm Hist. 1: 379 (1834). Afzelius Sag. 5: 97 (1843).
9) (†) till FÖRE- I 12; i uttr. föregå ngn i borgen, gå i borgen för ngn. PrivBergsbr. 1649, 3: B 2 a.
Spalt F 2540 band 9, 1927