| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRESTÅ fö3re~stå2 l. fœ3-, v. -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd; förr äv. FÖRESTÅNDA, v. -stånden; se för övr. STÅ(NDA). vbalsbst. -STÅELSE (†, Lind (1749; under vorstand)), -STÅENDE, -STÅNDANDE (†, Gustaf II Adolf 198 (1617), Peringskiöld Mon Upl. 101 (1710)), -STÅNDELSE (†, Gustaf II Adolf 198 (1617), Fiellström (1738)), -STÅNDNING (†, Linc. (1640), Schultze Ordb. 4943 (c. 1755)); -STÅNDARE (se d. o.), -STÅNDARINNA o. -STÅNDERSKA, se FÖRESTÅNDARE avledn.
1) (†) till FÖRE- I 1: stå l. finnas l. vara belägen framför (ngn l. ngt); äv. bildl. Af frucktan, at på den förestående slätten grepne blifva, lupo vij den natten .. 84 Ryska wörst. KKD 8: 135 (1734). En sådan åsigt borde förestå hvarje uppfostringsanstalt, sväfva deröfver såsom dess goda engel. Bremer GVerld. 1: 179 (1860).
2) (†) till FÖRE- I 1: stå inför (ngt); äv.: hålla stånd mot (ngn l. ngt). GR 17: 56 (1545). Och Ingen Skal då rosa mina Starcka hender. / för än man hafwer dem förestådt. Visb. 1: 375 (c. 1657).
3) till FÖRE- I 5: stå i spetsen för (ngt), leda, sköta; äv. (numera mindre br.) med adverbiell bestämning angivande hur ngn leder l. sköter ngt. Förestå en affär, en byrå, en fabrik, en restaurang, en skola. Hurw han godtzen förestaat haffuer. GR 2: 248 (1525). Hwar nw någhor icke kan förestå sitt eghit hws, huru skal han förestå gudz försambling? 1Tim. 3: 5 (NT 1526). Den som förestår en schola. Nordin Bet. XLIV (1785). Hvarje kult hade .. sin prest, som förestod gudens offer. Nilsson Ur. 2: 142 (1864). Knutsgillet förestods av en ålderman biträdd av två stolsbröder. Nilsson FestdVard. 73 (1925). — särsk.
a) med avs. på ämbete o. d.: sköta; numera företrädesvis med bibegrepp av att ngt skötes mera tillfälligt av annan person än befattningens ordinarie innehavare: sköta (ngt) tills vidare, uppehålla. The theres ämbete wel förestådt haffua. OPetri Kr. 229 (c. 1540). Hvarje Stats-Secreterare, eller den hans Embete förestår, äge säte och stämma i Stats-Rådet (osv.). RF 1809, § 5. Förestå den nya professuren, till dess densamma hunne blifva i laga ordning tillsatt. Wisén i 3SAH 4: 183 (1889). Förestå ett domareämbete på egen hand. De Geer Minn. 1: 82 (1892).
b) med avs. på land l. rike: styra, regera (numera bl.: ss. riksföreståndare). Wij eder och thetta wortt fädernes rijge så förestådt .. haffue, att wij thet .. wäl förswara .. kwnne. GR 12: 263 (1539). Hertig Karl skulle förestå riket under konungens minderårighet. WoH (1904).
c) (†) med avs. på person(er): styra, regera, stå i spetsen för, leda, vara överordnad, vara ledare för; nästan bl. med pluralt l. kollektivt obj. Tencker på them som idher förestå, the idher gudz oord sagt haffua. Ebr. 13: 7 (NT 1526; Bib. 1917: edra lärare). Mannen (skall sin hustru) .. medh all tilbörligheet regere, och förestå, såsom hufwudhet regerer alle andre ledemoter. ChristOrdn. F 4 a (1602). At blifwa en Regent, och andra förestånda. Palmcron SundhSp. C 3 b (1642). jfr: Låt skilda lemmar här sig till en kropp förena; / Ett hufvud väljen ut, som alla förestår. JGOxenstierna 5: 11 (c. 1817). — särsk.
α) föra befäl över (ngra). Jagh hafver honom betrodt att ahnföre och förestå sin Rittmesters .. ryttere. OxBr. 5: 20 (1613). HSH 31: 40 (1663).
β) i utvidgad anv. med avs. på annat än människor: råda l. härska över. Menniskian är skapat så, / at hon scal all diwr fore stå. Ps. 1536, s. 65; jfr Ps. 1695, 348: 3. (Gud) Then stoor liws giordt haffuer. .. Solena til at förestå daghenom, .. Månan och stiernonar til at förestå nattenne. Psalt. 136: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: råda över).
d) i vissa numera obr. anv. (jfr c). Förestandha och wttskiptha .. Her Laurens Sothes .. testament. VgFmT I. 10: 85 (1541). (Gustav Vasas) Svenska Öfverstar .. voro .. mindre kunnige i hvad som egentligen hör till krigsvetenskapen, huru ett härtåg skall ordnas och förestås. Strinnholm Vas. 2: 201 (1820). — särsk. med avs. på ägodelar, pänningmedel o. d.: förvalta. RP 5: 52 (1635). Nicostratus .. hadhe illa och otroligen förestått och förskingrat the Håfwor, som hörde .. Församlingen til. Schroderus Os. 1: 190 (1635). Tessin Bref 1: 47 (1751).
4) (numera bl. jur.) till FÖRE- I 5: öva tillsyn över, vårda, sköta (ngn), sörja för (ngn), handleda. OPetri Clost. F 4 a (1528). Hurulunde the fatige udi spettalen skole foresedde och föreståndne blifve. RA 1: 279 (1540). Modern får .. behålla barnen i sin vård, ”om hon dem förestå gitter”, d. v. s. om hon befinnes ägnad för deras uppfostran. Björling CivR 270 (1910). jfr (†) med avs. på djur: sköta, vårda. Brasck FörlSon. K 4 b (1645). — särsk. (†) i uttr. förestå (ngn l. ngt) med (ngt), ngn gg äv. förestå ngn ngt, sörja för (ngn) med avs. på (ngt); tillgodose (ngns) behov av (ngt); förse (ngn l. ngt) med (ngt). The Andelige Personer, som nu i wåre Rijge .. med Gudelige saaker the wåre förestå. GR 13: 32 (1540). Anseer och g(ode) H(errar) wår förmögenheet, huru månge T(unno)r Spannemåll iag åhrligen kiöper, till at föreståå Presteg(ården) med. VDAkt. 1660, nr 29.
5) till FÖRE- I 1: skola komma l. inträffa; tillstunda, stå för dörren; vänta (ngn), vara att vänta för (ngn), hota (ngn). OPetri MenFall M 1 b (1526). Jag gick i then mening ifrån henne min väg, såsom mig then största lycksalighet i verlden förestå skulle. Humbla Landcr. 37 (1740). Nu förestår mig ett evigt skrifvande. JGOxenstierna Dagb. 176 (1771). Nu förestår / ett kungaval. Tegnér (WB) 5: 141 (1822). Julen förestår. Sundén (1885). Lagerlöf Troll 2: 101 (1921). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som står för dörren; instundande; kommande; hotande, överhängande. OxBr. 5: 341 (1625). Drotningens förestående Lycklige Crönings-Fest. Stiernhielm Virt. 3 (1650, 1668). En nära förestående fara. Fryxell Ber. 7: 82 (1838). Slutet (dvs. döden) var omedelbart förestående. De Geer Minn. 1: 71 (1892). Ett lyckligt förebud för det förestående ämbetsåret. Nilsson FestdVard. 192 (1925).
6) (†; se dock slutet) till FÖRE- I 7; i fråga om ordningsföljd: stå förut; vara nämnd förut. Texten, som förestår, och effterfölger. Ludvigsson Norman 9 (c. 1550). IErici Colerus 1: 246 (c. 1645). — särsk. (i skriftspr., i sht i juridiskt spr., fullt br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: föregående; ovanstående; ovannämnd. Dalin Arg. 1: 127 (1733, 1754). Vi hafva i förestående kapitel omtalat (osv.). Fryxell Ber. 11: 108 (1843). Med förestående kontrakt .. förklara vi oss alla .. nöjda. Smedman Kont. 5: 33 (1872). Fahlbeck Ad. 2: 28 (1902).
Spalt F 2594 band 9, 1927