| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRLISA förli4sa l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förli´sa Weste; förli`sa Dalin), v.2 -er, -te, -t, -t ((†) -d Lind (1749; jämte förlisad)), förr äv. -ade (Muræus Arndt 1: 179 (1647: förlijsar, pr.), DA 1808, nr 59, s. 15 (: förlisat, sup.)). vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr FÖR-LIS, FÖR-LIST.
1) (†) eg.: komma (ngt) att gå under l. att gå förlorat. — särsk.
a) slösa bort, slarva bort, göra av med (ngt). Hon altijd mycket gaff, doch ingen ting förlijste. Lagerlöf Vitt. 51 (1677). Brask Pufendorf Hist. 371 (1680).
b) förvärka; svårt att skilja från 2. (Den som olovandes hugger skog) han skall hafua förlist sitt arbete, betala skadhan, och bötha 1 Rdr. MeddNordM 1897, s. 106 (1653). Ps. 1695, 319: 11.
c) sätta till, utgiva (pänningar för ngt ändamål). Rudbeck Bref 228 (1685).
2) (†) mista (ngn l. ngt), bliva av med (ngt), förlora (ngn l. ngt); göra en förlust av (ngt); ss. vbalsbst. -ande o. -ning äv. konkretare: förlust. NorrlS 343 (1563). Förlisade .. (vid branden) 3. menniskior sitt lif. Rüdling 231 (1731). (De sjöfarande) som segla längs Landen från hamn til hamn, och sällan förlisa siktet af Landet. Hellant Alm. 1744, s. 34. Jag täncker .. ej begära Accord och Concours, .. ehuru jag sjelf beklageligen förlisat otroligt. DA 1808, nr 59, s. 15. — särsk.
a) i fråga om förlust gm skeppsbrott; jfr 4. Sahlstedt (1773). Då .. (amiralen) lämnade .. kusten, förliste han i en gruflig storm 4 skepp. Eberhardt AllmH 4: 66 (1781). Meurman (1846).
b) i p. pf. i uttr. gå förlist, gå förlustig (ngt), bliva av med. Au! au! .. mitt enda svin! hur skall du kunna näras, / När du nu går din goda drank förlist? CIHallman 136 (1776).
3) (†) intr.: gå under; upphöra; gå förlorad, komma bort. VDAkt. 1699, nr 160. At se åtskilliga flera obehageliga fölgder af en förlisande Handel, behöfs .. icke så mycket skarp syn. Salander PVetA 1754, s. 14. Mitt opusculum ..: ”Fången i Caucasien”, vilket hade missödet att förlisa i lågorna av Åbo branden anno 27. FAvPlaten (1859) hos Söderhjelm Prof. 326.
4) [specialfall av 3; jfr motsv. bet.-utveckling i d.] om skepp o. sjöfarande: lida skeppsbrott; om skepp äv.: förolyckas, gå under. Widegren (1788). Från Europa trenne bröder / Reste, för att verlden se; / Och förliste, längst i söder, / Vid en ö. Franzén Skald. 1: 305 (1805, 1824). Vid skeppet Sofia-Albertinas förlisning omkommo 419 man. VFl. 1909, s. 94.
Spalt F 2864 band 9, 1927