| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖR- ssgr (forts.):
(I 2) -SLUG3~2. (föga br.) förklok. Dalin (1852). Bättre förslug, än efterslug. Östergren (1923; betecknat ss. ”mindre vanl.”). —
-SLUGHET30~2 l. ~20. (föga br.) förklokhet. Dalin (1852). Östergren (1923; betecknat ss. ”mindre vanl.”). —
-SLUKA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), -ning (i bet. 2). [jfr d. forsluge, mnt. vorsluken o. t. verschlucken]
1) (†) till II B: sluka, uppsluka (ngt l. ngn); äv. bildl. Linc. Y 2 a (1640). I mig sjelf är helvet; / Der lägre djup ännu i lägsta djupet / Uppgapa, hotande att mig försluka. JGOxenstierna 4: 117 (1815).
2) (numera bl. vard., bygdemålsfärgat, i sydligaste Sv.) till II 1 c β, γ, refl.: (gm för häftigt nedsväljande) komma mat o. d. att fastna i övre delen av luftröret l. matstrupen; ”sätta i halsen”. Qväfning kan .. uppstå genom förslukning. Lovén Anv. 87 (1838). Patienten kunde .. svälja både mat och dryck utan att försluka sig. Hygiea 1872, s. 107. TLandtm. 1886, s. 608. —
(II A) -SLUMMA, v. [jfr ä. d. forslumme, mnt. vorslomen, ävensom FÖR-SLÄMMA] (†) = FÖR-SLÄMMA. Ingen dierffues dubla eller forslumma mett honum thet thom (dvs. honom o. hans hustru) tilhörer. GR 11: 250 (1537). —
(II 1 a ϑ) -SLUMRA, v.1 -ade. (-slumbr- 1535—1556) [till ä. sv. SLUMRA, kasta vårdslöst; jfr sv. dial. slumra bort, förslösa, förspilla] (†) (onyttigt) förstöra, förslösa, förspilla (ngt); jfr FÖR-SLUMMA, -SLUNDRA, -SLÄMMA. GR 10: 295 (1535). Att .. icke alt effther thenn gamble seedwane bliffwe onytteligen förslumbret och förtärdt. Därs. 16: 333 (1544). Linc. Ccc 3 a (1640). Särsk. förb.: förslumra bort. (†) GR 10: 294 (1535). —
(II 1 a ϑ) -SLUMRA, v.2 [till SLUMRA, sova] (†) sova bort, försova (tid); äv. i överförd anv.: förnöta (sin tid o. d. i ovärksamhet), förspilla. Psalt. 121: 4 (1536). Huru oförsvarligt det är, at förslumra den dyrbara tiden. SvMerc. 1765, s. 440. —
(II 1 a ϑ) -SLUNDRA, v. -ade. (-slundr- 1536—1709. -slunr- 1691) [jfr sv. dial. slundra, kasta, ösa, slundra bort, förslösa] (†) = FÖR-SLUMRA, v.1 Han forslundradhe oc .. forskingrade sitt, sine hustrus och barnes gotz. JönkTb. 132 (1536). VDAkt. 1709, nr 271.
(II B) -SLUTA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -er, -slöt, -slöto, -slutit, -sluten; -ning. [efter t. verschliessen]
1) tillsluta, sluta; numera bl. (i fackspr.) med avs. på kärl (behållare, flaska), rör o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: tillslutningsanordning o. d. (Ett) förslutit rum. PJGothus Ench. M 3 b (1596). Her Landtmarskalken öpnade the förslutne .. (röst-)sedlarne. RARP 8: 93 (1660). Förslutna parker. Phosph. 1810, s. 87. (Det är svårt) att erhålla de nu brukliga flaskorna och förslutningarna sterila. KemT 1909, s. 182. jfr FLASK-, VATTEN-FÖRSLUTNING.
2) (†) innesluta, innestänga; äv. bildl. The .. skola förslutne warda vthi fångahuse. Jes. 24: 22 (Bib. 1541). Höghwyrdige Fadrens bref, iempte the ther uthj förslutne. VDAkt. 1692, nr 437. (Jag) anhåller .. ödmiukast, få vara uti (Eder gunst) .. beständigt försluten. Därs. 1751, nr 404. —
(II B) -SLYCKA, v. sup. -slykt. [jfr t. verlöschen] (†) släcka; anträffat bl. i bildl. bem. Vij haffue til ewintyrs forslykt vår appetith och lyste på thetta regimenth her ær j rikit. GR 4: 184 (1527). —
(I 1 c β) -SLÅ3~2, v.1, -slagning. slå l. spika o. d. (ngt) för (ngt, till skydd o. d.); nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -slagning. Dalin (1852). Bräder, förslagna till skydd för vinden. Östergren (1923). —
(I 6) -SLÅ, v.2 [efter t. vorschlagen. Jfr FÖRE-SLÅ] (†) föreslå (ngt, ngn till ngt osv.); giva l. framställa förslag (om ngt). Om ther icke stodhe nogot bätter köp ähn nu förslagit är tilbekommandis. GR 18: 81 (1546). Efter som I sampt the andre gode männ uthi eder seneste schrifvellse försloge om våre barns lägenhether. Därs. 23: 378 (1552). At samtel. Borgerskapet til den lediga warande beställningen förslår til Magistraten trenne åtskilliga personer. Nordberg C12 2: 572 (i handl. fr. 1716). Lind (1749).
Spalt F 3185 band 9, 1927