| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRUT förɯ4t l. fœr-, l. fö3r~ɯ2t l. fœ3r~, ngn gg 4~1 (föru´t el(ler) fö`rut Weste; förút Dalin; ∪ — Stiernhielm Herc. 202 (1658, 1668; uppl. 1648: före vth); — ∪ Aspelin Skald 1: 11 (1819; klandrat i SvLitTidn. 1820, sp. 16)), adv.1, prep. o. konj.
I. adv.
1) (†) framåt. Leder fördubblar man både föruth och tilbaka, både Höger och Wänster åth. Söderman ExBook 10 (1679).
2) i fråga om rörelse (eg. l. bildl.): före, främst, i spetsen, i täten; äv. om befintlighet på ett ställe: längre framme; mest i förb. sådana som gå, springa förut o. d., ävensom (numera mindre br.) komma med huvudet, fötterna förut (vid fall, hopp o. d.). Gåår för ut in: iagh fölier mz. Asteropherus 8 (1609). De lättare (uppfinningarna) måste hafva gått förut, de svårare följt efteråt. Claëson 1: 197 (1858). Jag .. ropade .. på mitt sällskap, som var ett stycke förut. Ljunggren Resa 63 (1871). Hur ädel och stolt går historiens Klio / som korledarinna förut för de nio. Fröding NDikt. 131 (1894). — (föga br. utom i Finl.) Klockan går (så och så mycket) förut (dvs. före). Bergroth FinlSv. 253 (1917). — (†) Förut posterad soldat. Serenius Rr 3 a (1734). — särsk.
a) med övergång till 4: i förväg. Konungen i Pålen .. hade honom förutt förskicked .. att förmane dem. OxBr. 5: 19 (1612; möjl. ssg). Jag for förut. Schröderheim Opt. 12 (1794). Hagberg Shaksp. 2: 241 (1847).
b) på ett föregående ställe, ”ovan” (i en skrift). Lindfors (1815). Den sats, som är tryckt med lutande stil (kursiverad) här strax förut. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 3 (1904).
3) i fråga om företräde, större vikt l. betydelse o. d.
a) (†) i uttr. hava l. få o. d. ngt förut för (ngn), hava resp. få ett företräde l. en fördel framför (ngn), överträffa (ngn) i ngt. Brenner Dikt. 1: 24 (1697, 1713). De .. som för andra / Stora gåfwor fått förut. Därs. 2: 52 (1714). Han hade värckeligen mycket förut för andra. Lagerström Bunyan 2: 140 (1727).
b) (†) övergående i bet.: först o. främst, i främsta rummet. Stå skole troliga bij (vid dryckeslaget), gode, gamle, wäl-öfwade Kämpar, / Franszman Monsieur Avous; och Wälske Signor, Vi-fo-brindis; / Och för all’ andre för-ut, then redlige Swenske, Gott-åhr-bror. Stiernhielm Herc. 202 (1658, 1668). Förrätningen vid Deputationen .. kunde honom (icke) frikalla ifrån dess ordinarie embetes sysslor, som måste gå förut (dvs. gå före). 2RARP 4: 322 (1727).
4) tidigare; förr; icke sällan övergående i bet.: hittills resp. dittills l. dessförinnan; ofta med tidsadverbial: (så l. så lång tid) före (ngt) l. innan (ngt sker l. skedde osv.); i uttr. sådana som dagen, året förut o. d.: (närmast) föregående dag osv., långt, kort förut: för länge resp. icke länge sedan. Aldrig (någonsin) förut. Efteråt som förut. RARP 2: 197 (1635). Vij som för uht knapt vettat skillia gran och id. Linné Bref I. 2: 73 (1746). Mången gång kom han (dvs. G. II A.) om qvällen till samma ställe, som Tilly lemnat dagen förut. Fryxell Ber. 6: 377 (1833). Skåne, som var så olikt allt hvad jag förut sett. De Geer Minn. 1: 44 (1892). Han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus. 1Mos. 28: 19 (Bib. 1917). — jfr DÄR-FÖRUT.
5) (redan) på förhand; (redan) i förväg; stundom icke tydligt skilt från 4. Kyrkol. 2: 9 (1686). Den reser med största förmonen, som för uht vet mäst. Linné Bref I. 1: 68 (1755). Sörj ej den gryende / Dagen förut. Franzén Skald. 1: 189 (1803, 1824). (Det) roade .. mig att fara hit upp .., då jag hade en moster här förut att bo hos. Almqvist Går an 42 (1839). Det är valborgsmässoaftonen. .. Flera veckor förut tänka pojkar och flickor inte på annat än att samla bränsle för valborgseldarna. Lagerlöf Holg. 2: 151 (1907). — särsk.
b) (föga br.) i förskott. RARP 2: 160 (1635). Til Prästekläder fick Iag 3 månaderss löhn föruth. VDAkt. 1689, nr 1216. Thorild Gransk. 1784, 1: 20.
II. (†) prep. o. konj.: före; innan, tidigare än. Jören sadhe sig hafua förut studenterne gååt och wijste intet, om the nogot slogo sönder eller eij. ConsAcAboP 3: 231 (1667). En opera tänks aldrig på för än 3 vicker förtut (fel för förut) hon ska spelas. CAEhrensvärd Brev 1: 46 (1781).
Sammansättningar (i allm. till I 5).
Anm. Betoningen är numera nästan alltid 30~, utom då senare leden har accenten ~02 (~020 osv.), i vilket fall 03~ därjämte icke så sällan förekommer. Weste o. Dalin hava genomgående 03~, äv. då senare leden börjar med betonad stavelse (FÖRUTFATTAD, FÖRUTSE o. d.).
-BERÄKNA, -ing (äv. konkretare). på förhand beräkna (ngt). Förutberäkna en solförmörkelses förlopp för en enda ort. Lindhagen Astr. 458 (1860). En jämförelse mellan sådana förutberäkningar och de verkliga resultaten (av en egendoms skötsel). Rydberg FysUtv. 9 (1903). —
-BESTÄLLA, -ning (äv. konkretare). i förväg beställa (ngt). GHT 1897, nr 51 A, s. 1. Förutbeställning af diligensbiljetter. 2NF 17: 285 (1912). —
-BESTÄMMA, -else (se d. o.), -stämning (se d. o.). om Gud l. försynen l. ödet o. d. l. om yttre förhållanden, inre läggning l. karaktärsegenskaper o. d.
1) på förhand bestämma l. fastställa l. avgöra (ngt); äv.: förutberäkna l. förutsäga (ngt). Hasselroth Campe 36 (1794). (Han) bevisade .., att ingen dödlig kunde .. förutbestämma andra händelser, än dem menniskan sjelf leder. VFPalmblad i PoetK 1813, Suppl. s. 114. Rydberg Faust 296 (1878). Det såg ut att vara förutbestämdt, att hvarje gång som de talade om att börja gräfva brunnen, skulle det komma främmande. TurÅ 1910, s. 111.
2) på förhand bestämma l. ämna (ngn l. ngt till ngt); predestinera (ngn till ngt); i sht med prep. till. Wallin Rel. 4: 275 (1837). Calvin .. lär, att Gud genom ett evigt, ovillkorligt beslut förutbestämt somliga människor till salighet, andra till fördömelse. Ahnfelt o. Bergqvist 72 (1895). På detta sätt förutbestämdes U. Franc 1787 till öfverpostdirektör. Odhner G3 2: 400 (1896). —
-BESTÄMMELSE (förùtbestä´m-mällse Dalin). till -BESTÄMMA, särsk. till d. o. 2: predestination. Almqvist Amor. 122 (1822, 1839). Jag var från födelsen bestämd till ett ensamt lif, .. (men) Vi skola tala om en ung flicka af mina ungdomsvänner, som är ett ännu mer slående bevis på förutbestämmelsen. Lönnberg Cas. 57 (1882). Läran om en evig, ovillkorlig predestination eller förutbestämmelse. Ahnfelt o. Bergqvist 72 (1895). —
-BESTÄMNING. till -BESTÄMMA, särsk. meteor. till d. o. 1, om förutberäkning l. förutsägelse av väderleken. Düben Lappl. 195 (1873). Det förnämsta instrumentet för väderlekens förutbestämning är barometern. Santesson Nat. 85 (1880). Nyblæus Forskn. 2: 49 (1881). —
-BETALA, -ning. betala på förhand l. i förskott. Förskotter eller förutbetalningar af räntor. AJourn. 1813, nr 16, s. 2. Brefkort med förutbetaladt svar (dubbla brefkort). Alm(Sthm) 1875, s. 46. —
-DATERA, -ing. antedatera. —
-FATTAD (föru`tfattad Weste; förùtfáttadd Dalin), p. adj.
a) om mening, åsikt l. uppfattning: som man (på förhand) bildat sig l. tillägnat sig o. fasthåller vid utan närmare prövning av grunderna därför o. utan en opartisk o. fördomsfri undersökning av den fråga det gäller; som kan betecknas ss. en fördom. Brask Pufendorf Hist. 457 (1680). Åtskillige förutfattade meningar öfver naturen, fördärfva menniskornas omdömen. Sahlstedt CritSaml. 70 (1759). De som .. se allting från en förutfattad ståndpunkt. Quennerstedt Bender 28 (1910).
b) (föga br.) om uppsåt l. beslut o. d.: i förväg fattad. (Dråpet hade) skett med förutfattadt upsåt att skada göra. Schlyter JurAfh. 1: 76 (1836). —
-GIVNING. idrott. o. spelt. åtgärd (handicap) som avser att vid tävlan l. spel utjämna en olika grad av skicklighet gm att före tävlingens (spelets) början giva den mindre skicklige vissa poäng (spelpjäser); äv. konkretare om sådana i förväg givna poäng. Täflingar (i låntennis) utan förutgifning (handicap). PT 1901, nr 95 A, s. 2. LD 1905, nr 5, s. 2. —
-GÅ (föru`tgående Weste; förùtgå´Dalin; ∪ — ∪ Remmer Tart. 38 (1820); — ∪ — Nordenflycht QT 1745, s. 65), -gående (se d. o.); -gångare (†, Hamb. (1700)).
1) till I 2: gå före l. främst l. i spetsen; äv. oeg. o. bildl.; numera bl. i p. pr. med (mer l. mindre) adjektivisk bet.: föregående, samt i p. pf., i sht med prep. av: föregången av (ngn l. ngt). Nu låter jag förvt gå ett Kapitel om fremmande ord, som i wår Swenska Bibel finnas. Swedberg Schibb. 222 (1716). (Substantiv) utan någon förutgående Artikel. Heldmann TySpr. 13 (1726). Han .. blef .. under en stor hop förutgående Klerkers sång af fyra Riddare buren til Gråmunke-kloster. Dalin Hist. 2: 417 (1750). Höijer Thukyd. 1: 95 (1831). Ole Bull .. anlände (till Sthm), förutgången af ett stort rykte. Sturzen-Becker 2: 8 (1850, 1861).
2) till I 4: gå före (till tiden); ske l. äga rum tidigare; i sht i p. pr., p. pf. o. sup. Sahlstedt Hofart. 151 (1720). Sedan ett dop, som prosten sjelf förrättade, förutgått, börjades gudstjensten. CFDahlgren 5: 20 (1832). Qväfningsanfallet förutgås icke af hosta. Hwasser SmSkr. 1: 74 (1836, 1839). Den förutgående natten hade hon tillbringat utan sömn. Almqvist AMay 39 (1838). Efter förutgången undersökning af marken. SFS 1908, nr 44, s. 2. (†) tr. i aktivum: föregå. Vissa formaliteter, som böra förutgå .. ett fredsbrott. Höpken 2: 307 (1756). Strinnholm Hist. 3: 882 (1848). —
1) (föga br.) till -GÅ 2. Om vi tänka oss verlden och hela dess händelselopp under begreppet af förutgående och påföljd. Leopold 4: 16 (c. 1820).
2) (†) i uttr. i förutgående, på förhand; jfr FÖRUT I 5. Om icke tjenligt vore, at i förutgående påtänka en utväg. AdP 1800, s. 1300. —
-KÄNNA. (mindre br.) på förhand känna, hava en förkänsla av (ngt). Med osviklig instinkt förutkänner hon tidehvarfvets rörelser. NF 17: 302 (1892). Strindberg Inf. 197 (1897). —
-KÄNSLA. (†) förkänsla. Förutkänslan i min själ af mina efterkommandes beundran och välsignelser. Thorild (Hans.) 1: 283 (c. 1785). —
(I 4) -NÄMND, p. adj. (i sht i skriftspr.) förut l. i det föregående (redan) omnämnd l. omtalad. Oldendorp 1: 258 (1786). Af förutnämnde orsaker. VDAkt. 1789, nr 24. De Geer Minn. 1: 108 (1892). jfr (†): I Lagen föruthnämde Böter. Verelius 151 (1681). —
-SAGO. (-saga 1793. -sago 1748—1778) (†) förutsägelse. Min förutsago .. sannades. Ribe PVetA 1748, s. 17. OAcrel PVetA 1793, s. 17. —
-SE (föru`tse Weste; förùtsé Dalin; ∪ — ∪ Kellgren 3: 30 (1792); — ∪ — Leopold 1: 130 (1802, 1814)), -seelse (se d. o.), -seende (se d. o.).
1) om Gud l. med siar- l. spådomsförmåga utrustad person o. d.: (profetiskt, med siarblick) på förhand se o. veta (ngt som skall ske i en framtid). Verelius 78 (1681). Josephus omtalar .. flera bland dem (dvs. esséerna), som förutsågo och förutsade det tillkommande. Agardh ThSkr. 1: 17 (1842, 1855). Eftersom han (dvs. David) var en profet, .. därför förutsåg han att Messias skulle uppstå. Apg. 2: 31 (Bib. 1917).
2) av föreliggande omständigheter o. förhållanden sluta sig till (att ngt rimligtvis bör inträffa som senare värkligen inträffar); på förhand inse möjligheten av (ngt); ofta närmande sig till l. övergående i bet.: vänta sig l. vara beredd på (ngt, att ngt skall inträffa). Detta är väl förutsedt, men icke föresedt. Nordberg C12 1: 193 (1740; lat.: Prævisum hoc quidem, non tamen provisum). Min handskrift är ofta oläslig, och jag förutser många tryckfel. Tegnér (WB) 5: 374 (1825). Tillfälligheter, som hvarken kunde förutses eller förekommas, gjorde om intet hans uträkning. Franzén Minnest. 3: 294 (1836). Han förutsåg, att striden .. skulle fortfara. De Geer Minn. 1: 200 (1892). jfr O-FÖRUTSEDD. särsk. i p. pr. med adjektivisk bet.: som räknar med o. gör sig beredd på olika möjligheter beträffande (ngt som faller i) framtiden, framsynt; som vittnar om l. röjer framsynt omtänksamhet. Riksskattmästaren Gustaf Bonde, så vördnadsvärd, så förutseende. Carlson Hist. 4: 311 (1875). Var icke allt hvad han ville öfvertänkt med långt förutseende klokhet? Rydberg Vap. 234 (1891).
3) (†) förutbestämma (ngn till ngt, ngt åt ngn); jfr FÖRESE 8. Then del af wida werldenne, som Gud them förvtsedt och beskiärt hade. Swedberg Schibb. a 2 b (1716). Konung Gustaf .. war förvtsedd och vtwald af Gud, at wara Gudz dråpliga redskap och Staf. Därs. c 1 b. —
-SEELSE. (†) till -SE 1; äv. konkret(are) om framtidssyn o. d. Lind (1749; under vorsehung). Bergman (hade) .. i fantastiska förutseelser hvilat på ett statsråds taburett eller i en presidents högryggade ländstol. Kullberg Domaren 87 (1842). —
1) till -SE 1; i sht konkretare: egenskap l. förmåga att i förväg se vad som skall ske. Lind (1749; under vorwissenheit). Guds på Hans eviga förutseende grundade beslut att utvälja dem till salighet, som icke motstå den H. Andes verkningar. Anjou Kyrkoh. 58 (1842). Björling Dogm. II. 3: 16 (1875). (föga br.) Man säger, att Carl Johan var visionär och rättade sig efter aningar eller inbillade förutseenden. Wingård Minn. 11: 121 (1849).
2) till -SE 2; särsk.: förmåga att räkna med o. göra sig beredd på olika möjligheter beträffande framtiden, framsynthet. Geijer i SvLittFT 1835, sp. 289. Brist på förutseende och beräkning. Torpson Eur. 2: 108 (1896). —
1) seende l. skådande på förhand (av ngt som faller inom framtiden); utsikt för framtiden; framtidssyn. Björnståhl Resa 3: 228 (1779). Fast jag förutser att det skall hända, / Gör förutsigten brottet ej nödvändigt. JGOxenstierna 4: 87 (1815). Atterbom Minnest. 1: 322 (1844).
2) förutseende (se d. o. 2), framsynthet. Lind (1749; under vorsicht). Alla skador, som vid Ragundasjöns utskärning nästlidet år emot all mensklig förutsigt inträffat. Englund Ged. 104 (cit. fr. 1797). —
(I 2 b, 5) -SKICKA.
1) skicka (ngn l. ngt) i förväg; numera nästan bl. i p. pr., p. pf. o. sup. Nordberg C12 1: 433 (1740). Då Håkan .. kom in i Vermland, mötte honom de spejare, han förutskickat. Strinnholm Hist. 4: 274 (1852). Oscar II I. 2: 199 (1859, 1886).
2) (i sht i skriftspr.) på förhand o. innan man övergår till det egentliga ämnet göra (ngra inledande o. för den följande framställningen behövliga anmärkningar o. d.). Leopold 6: 232 (1792). Innan vi meddela en öfversigt af den Nordiska Gudasagans innehåll, förutskicka (vi) några anmärkningar. Geijer Häfd. 223 (1825). För att få en klar bild af händelsernas gång, måste en redogörelse om de Lodsteinska familjeförhållandena förutskickas. Schwartz Pos. 246 (1863). Fahlbeck Ad. 1: 47 (1898). —
-SKÅDA, -ning. (föga br.) på förhand se l. skåda, förutse (ngt som skall ske). Med tårar i ögonen hafva de bedt mig i deras hårda öde förut skåda min framtid. Posten 1769, s. 1002 (möjl. två ord). (Hebréernas) äldsta religiösa ingifvelser, hänryckningar och förutskådningar. Atterbom PoesH 1: 39 (1848). En stor och förutskådande statsman. Hagberg VärldB 126 (1927). —
-SPÅ (förùtspå´Dalin; — ∪ — Thomander 2: 603 (1828)), -ende, -ning (†, Verelius 256 (1681)). medelst spådomskonst l. gm profetisk ingivelse (utforska o.) på förhand tillkännagiva (vad som skall ske); på grund av föreliggande omständigheter o. de slutsatser man därav anser sig kunna draga uttala ss. sin mening (att ngt skall inträffa l. gestalta l. utveckla sig så l. så); förutsäga. Det en tänckt och föruth spådt i sitt sinne. Verelius 126 (1681; möjl. två ord). Block Progn. Dedik. 5 (1708). Hela denna händelse väckte, såsom fröken Ulla förutspått, ett ofantligt uppseende. Carlén Skuggsp. 2: 420 (1865). Konsten att förutspå .. högsta vinstnumren å det påfliga nummerlotteriet. Rydberg RomD 318 (1874, 1892). —
-SÄGA (föru`tsäja Weste; förùtsä´ga Dalin; förutsagt, sup. ∪ — ∪ Runeberg 1: 40 (1832), Collan Dikt. 87 (1864); förutsagda, p. pf. pl. — ∪ — ∪ Rydberg Dikt. 2: 154 (1888, 1891)), -else (se d. o.), -ning (mindre br., Hagström IVetA 1788, s. 9, NF 8: 1074 (1884)); -are (tillf., NF 17: 1538 (1893), Hildebrand Donaumon. 68 (1915)).
1) (†) till I 4, i p. pf.: förutnämnd, ovannämnd. De göra den förutsagda pantomimen. Gustaf III 2: 293 (1789). Weste (1807; med hänv. till förenämd).
2) till I 5: medelst spådomskonst l. gm profetisk ingivelse på förhand säga l. kungöra (vad som skall ske); med ledning av gjorda iakttagelser o. därur dragna slutsatser på förhand säga (vad som skall ske l. efter all sannolikhet kommer att inträffa); (förut)spå; profetera; vanl. med att- sats l. av ett vbalsbst. bestående obj.; stundom därjämte med indirekt obj.; stundom oeg. med saksubj. Verelius 71 (1681). (Det är) för Oss icke möjeligt förutsäga tillkommande händelser. AdP 1789, s. 420. Min gikt .. förutsade, att det skulle bli regn. Rydberg Ath. 246 (1859). Alla menniskor förutsade honom en lysande framtid. Nyblom Hum. 69 (1874). Att förutsäga väderleken har sedan urminnes tid ansetts för en lika lockande som svår uppgift. NF 17: 1538 (1893). särsk.
b) (i högre stil, föga br.) med personobj. Den förväntade, den förutsagda är kommen. Tegnér (WB) 4: 135 (1824; om Kristus). Modin Pascal 105 (1890). —
-SÄGELSE (föru`tsäjelse Weste; förùtsä´gellse .. i dagligt tal förùtsä´jällse Dalin), r. l. f. till -SÄGA 2: spådom, profetia. Hans förutsägelse slog in, gick i fullbordan. Serenius Tt 4 a (1734). Förutsägelserna om Antikrist torde stå i något samband med de spådomar Suetonius omtalar. Rydberg RomD 89 (1877). jfr VÄDERLEKS-FÖRUTSÄGELSE. —
(I 2 a, 5) -SÄNDA.
1) sända förut l. i förväg; numera nästan bl. i p. pr., p. pf. o. sup. Widekindi KrijgH 664 (1671). De på spaning förutsända Numiderne. Emanuelsson Polyb. 1: 348 (1833). Afzelius Sag. XI. 1: 27 (1868).
2) (numera föga br.) förutskicka (en anmärkning, upplysning o. d.); jfr -SKICKA 2. LittT 1795, s. 136. Man har ansett för tjenligt att förutsända dessa anmärkningar, såsom en förberedelse till påföljande afhandling om Svenska Rättskrifningen. Leopold i SAH 1: 36 (1801). Jag förutsänder .. en liten naturbeskrifning. CFDahlgren 3: 242 (1827). Bothén FågGbg 4 (1902). —
-SÄTTA (föru`tsätta Weste; förùtsä´tta Dalin), -ning (se d. o.).
1) till I 2: sätta framför; stundom övergående i bet.: förutskicka (se d. o. 2); numera nästan bl. i p. pf. SvMerc. 3: 199 (1757). Jag har ansett mig böra förutsätta dessa anmärkningar, såsom ett slags rättfärdigande. VetAH 1815, s. 68. Komparativ uttryckes (i turkiskan) numera vanligen blott genom förutsatt ablativ af det jämförda ordet, bal-dán tatlý, ”sötare än honing”. NF 16: 1013 (1892).
2) till I 5: vid en slutledning, ett resonemang o. d. antaga (ngt) ss. på förhand givet (o. utgå därifrån), ponera, supponera; äv. allmännare: antaga (ngt) ss. säkert l. självklart o. d., taga för givet l. avgjort, icke kunna l. vilja tänka sig annat än (att ngt förhåller sig så l. så). Jag förutsätter själva händelseförloppet som bekant. (Horatius) kan förutsättas hafva förstådt Grekiskan. Sahlstedt CritSaml. 232 (1759). Dalton förutsätter att elementens partiklar företrädesvis förena sig en med en. Berzelius Kemi 3: 12 (1818). Man kan utan vidare förutsätta, att det verkliga ändamålet (med julkärven) ej var att ge mat åt sparvar och dylikt patrask. Nilsson FestdVard. 142 (1925). särsk. i förb. förutsatt att i konjunktionell anv.: under förutsättning att, antaget att; om blott. Geijer Häfd. 72 (1825). För en romare, äfven den mest vanslägtade, förutsatt att han ännu var mäktig af sedlig förnimmelse, gafs ingen mer lyftande syn än den gamle fristaten. Rydberg RomD 17 (1877).
3) till I 5; med saksubj.: (för sin existens l. tillblivelse) fordra l. kräva (ngt) ss. (på förhand befintligt) oundgängligt villkor. Lanærus Försök 81 (1788). Mig synes, att försoning förutsätter missämja. Adlerbeth Ant. 1: 166 (c. 1792). Verklig theologisk bildning förutsätter den humanistiska, Exegetiken hvilar ytterst på Språkkunskaper, Dogmatiken på Religionsfilosofi. Tegnér (WB) 8: 193 (1837). Herrlin Snille 81 (1903). —
-SÄTTLIG. (-sättl- 1820—1840. -sättel- 1848) (†) till -SÄTTA 2 o. 3: som kan l. måste förutsättas. Det hos alla nödvändigt förutsättliga rättsbegreppet. Geijer I. 5: 277 (1820). Rydqvist Tid. 2: 128 (1840). Atterbom PoesH 4: 150 (1848). —
1) till -SÄTTA 2: antagande av ngt ss. givet o. d.; ofta konkret(are), särsk. (i sht filos.): premiss. Serenius Uu 1 a (1734). De förutsättningar, från hvilka han (dvs. Hobbes) utgick, äro .. stridande mot .. grundvilkoren för möjligheten af en praktisk filosofi. Claëson 1: 47 (1857). Epikureismen och stoicismen fingo båda tillfälle att .. pröfva sina förutsättningar och tillämpa sina slutledningar. Rydberg RomD 90 (1877). särsk.
a) i uttr. under förutsättning att (l. av med sbst., särsk. vbalsbst., l. pron.), övergående i bet.: för så vidt som (resp. med villkor av). LoW (1862). Under förutsättning af styrelsens godkännande. SFS 1905, nr 14, s. 2. Det stora runverkets utarbetande synes vara betryggadt, under förutsättning att nödiga penningemedel finnas tillgängliga. HOHHildebrand i 3SAH 23: 278 (1908).
c) mil. militäriskt läge som lägges till grund för taktisk (l. strategisk) uppgift l. för fält- l. fälttjänstövning. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 234 (1880). SD 1903, nr 123, s. 4.
2) till -SÄTTA 3; konkret(are): (nödvändigt) villkor (för ngt); äv.: grund, grundval; ofta, i sht i pl., i utvidgad anv. o. då äv. i fråga om person: nödvändig(a) l. erforderlig(a) egenskap(er) (för att fylla sitt ändamål resp. gå i land med ett arbete l. en uppgift). SKN 1842, s. 46. Guds personlighet är .. förutsättningen för menniskans personlighet, och .. den senare har sin bestämmande grund i den förra. Sundberg Farl. 7 (1873). Den antika tragedien hade framgått ur hjältesagan och korsången såsom sina historiska förutsättningar. Cavallin (o. Lysander) 7 (1879). Att dödligheten .. är högre i städerna än på landsbygden, torde få tillskrifvas städernas ogynnsammare hygieniska förutsättningar. EkonS 2: 36 (1894). (O. Rudbeck har) på det tekniska området visat sig äga alla förutsättningar för att blifva en ingeniör af första rang. Annerstedt RudbeckM 4 (1902). —
-SÄTTNINGS-FRI. (mindre br.) förutsättningslös; fördomsfri. Den förutsättningsfria inblicken i skapelsens sammanhang. Rydberg Faust 262 (1878). (†) Förutsättningsfritt sinne. Samtiden 1873, s. 172. —
-SÄTTNINGS-LÖS.
1) till -SÄTTNING 1: fri o. obunden av (religiösa l. vetenskapliga) dogmer, fördomar, vedertagen åskådning l. förutfattade meningar; fördomsfri. En förutsättningslös granskning l. undersökning. Rydberg Magi 73 (1865). De drag, som pläga utmärka en dogmatisk riktning i dess opposition mot resultaten af en förutsättningslös forskning. HT 1908, s. 227. Den induktive forskarens förutsättningslösa respekt för erfarenheten. 2NF 11: 20 (1909).
2) filos. som icke utom sig har ngn (yttersta) orsak l. grund. Det förutsättnings-lösa begynnelse-begrepp (kalladt Vara, eller Tänka, eller något annat dylikt) hvartill hon (dvs. den rationalistiska filosofien) sublimerat sin abstraction. Atterbom PhilH 482 (1835). Nyblæus Forskn. 2: 96 (1881).
Avledn.: förutsättnings-löshet, r. l. f. —
-TAGNING. mus. om det förhållandet att en l. flera toner ur ett på stark taktdel fallande ackord inträda redan under det föregående ackordet; äv. konkret om den l. de toner som på detta sätt i förväg inträda; antecipation; motsatt: förhållning. Höijer MusLex. 28 (1864). Wegelius MusH 146 (1892). —
(I 4) -TILLVARO~020. filos. människans (människosjälens) av vissa filosofiska riktningar antagna tillvaro (av evighet) före hennes inträde i sinnevärlden, preexistens. Om menniskans förut-tillvaro. Rydberg BibL 199 (1868; rubrik). Plato (har) egnat en .. af sina dialoger helt och hållet åt en undersökning af själens föruttillvaro och odödlighet, nemligen den berömda ”Phädon”. Rein Psyk. 1: 58 (1876). Nilsson SvRom. 146 (1916). —
-TÄNKA.
1) (enst.) till I 4, om ett till tiden föregående tänkande. Ett ändamål hänför sig (enl. Biberg) .. alltid till ett föruttänkande i tiden. Nyblæus Forskn. III. 2: 89 (1888).
2) (†) till I 5: på förhand tänka sig l. beräkna; förutse, ana. Så mychit han af Secreterarens Gyllenklou hafde discours med bemelte Resident kan förstå och elliest sielf föruttänkia, skall hans ärende beståå i tvenne puncter. RP 8: 82 (1640). Serenius (1734; under forecast, v., o. forethinck). —
(I 4) -VARANDE, p. adj.
1) som funnits l. existerat (redan) förut; tidigare. Serenius Uu 2 a (1734). Landets förutvarande inbyggare. Nilsson Fauna II. 1: XLIV (1835). Grefve- och friherrevärdigheten (har) mestadels tilldelats förutvarande adlig ätt. Fahlbeck Ad. 1: 122 (1898).
-VETA. veta (ngt) förut l. i förväg; numera nästan bl. i p. pr. med adjektivisk bet. o. ss. vbalsbst. -ande. Block Progn. 6 (1708). Jag vet, att du är förutvetande. Hildebrand Isl. 129 (1867). (Gud) har förutsett .. dem, som skola saliga varda .. och efter detta sitt förutvetande har Han ordnat allt med afseende på dem. Rudin 1Evigh. 2: 622 (1871, 1878). —
Spalt F 3493 band 9, 1928