| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRAN gra4n, sbst.2, äv. (numera föga br.) GRÄN grä4n, sbst.2, n. ((†) r. l. m. l. f. Stiernman Com. 3: 251 (1664), SFS 1827, s. 1229); best. -et; pl. =.
1) benämning på i Sv. o. andra länder använd viktsenhet av växlande storlek, ingående i för vissa yrken gällande särskilda viktsystem; i fråga om medicinalvikt (intill 1863) en vikt utgörande 1/20 av närmast högre viktsenhet, skrupeln, o. motsvarande omkr. 6,2 cgr.; i fråga om guld-, silver-, diamant- o. pärlvikt utgörande 1/288 av en mark (vilken i fråga om guld delades i 24 karat, vartdera om 12 gran, i fråga om silver i 16 lod, vartdera om 18 gran, i fråga om diamanter o. pärlor i 72 karat, vartdera om 4 gran) o. motsvarande omkr. 5,1 cgr. BOlavi 139 b (1578). (Bland medel) som komma een til Sömns är intet bättre än som try eller fyra gran aff Nepenthe ingifwit medh Rosen zucker. Chesnecopherus RegIter C 2 a (1613). Store Roossen Steenar (vikt:) 5. Karath och 3. gran. BoupptSthm 5/12 1674. StadgControllStämp. 1752, s. A 3 b. Den i lod och grän uttryckta finheten af en silfverlegering kallar man dess lödighet. 2NF 16: 952 (1911). jfr MEDICINAL-GRAN. — särsk. [möjl. föreligger i ngt av de hit förda språkproven snarare ordet GRAND, sbst.1] (numera knappast br.) mer l. mindre bildl., om en mycket ringa mängd av ngt: smula, obetydlighet, ”uns”. Block Progn. 125 (1708). Det vore ingen nöd, .. om dessa herrar (dvs. filistrarna) ville visa ens ett gran af fördragsamhet och ödmjukhet. Runeberg ESkr. 1: 111 (1836).
2) (förr) benämning på ett förr i Sv. (intill 1888 (1879)) o. andra länder användt längdmått (efter decimalsystemets införande utgörande 1/10 av en linje o. själv omfattande 10 skrupler) motsvarande c. 0,3 mm. The sammansittiandes sakers mått är: Ett Biuggkorn (gran) ett twärfinger, en twärhand (osv.). Schroderus Comenius 762 (1639). SFS 1827, s. 1229. — jfr KUBIK-GRAN.
Spalt G 810 band 10, 1929