Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPONJÄR kap1onjä4r l. -æ4r, äv. -ωn-, äv. KAPONIÄR kap1oniä4r l. -æ4r, äv. -ωn-, l. 01—, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(kapon(n)ier (cap-) 1677 (: Caponier wärcket) osv. capon(n)ière 1831—1840. caponniere 1737—1805. kaponniär 1905 osv. kaponjär 1910 osv. capuner 1705 (: capunererna, pl. best.). capunier 1705 (: capunierer, pl.)—1710. capunger 1760 (: Capungerer, pl.))
Etymologi
[liksom t. kaponniere av fr. caponnière, av span. caponera l. it. capponiera, eg.: inhägnad där kapuner gödas, ”schlaraffenland”, urspr. skämtsamt användt om kaponjär, till span. capon resp. it. cappone, kapun (se KAPUN)]
bef. på botten av en fästningsgrav uppförd bombfri hålbyggnad från vilken gravbottnen kan bestrykas med eld. Spegel Dagb. 72 (1680). Richardson Krigsv. 1: 206 (1738). Kaponieren konstrueras så, att dess flanker dragas vinkelrätt mot de grafvar, de skola flankera. Busch Fästn. 20 (1880). 3NF (1929). — jfr HALV-, HEL-KAPONJÄR.
Ssgr (bef.): KAPONJÄR-FRONT. fästningsfront där gravflankering utgår från en l. flera kaponjärer. Busch Fästn. 22 (1880). —
-SYSTEM(ET). fästningssystem som grundar sig på flankering gm kaponjärer, polygon(al)system(et); jfr BASTIONS-, TENALJ-SYSTEM. KrigVAH 1842, s. 41. 3NF 8: 164 (1927). —
-VÄRK, n. (†) kaponjär. RelBelägrMalmö 1677, s. 6.

 

Spalt K 466 band 13, 1935

Webbansvarig