Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARVE kar3ve2, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; i sht förr ngn gg äv. KARV, sbst.3, l. KARVA, sbst.2
Ordformer
(karv (karf) 1769—1923. karva 1857. karve (karfe, karfve) 1840 osv. karvar (karfvar), pl. 1828 osv.)
Etymologi
[fsv. karve, motsv. isl. o. fnor. karfi; vanl. sammanställt med mlat. carabus, av gr. κάραβος, eg.: kräfta, ett slags lätt fartyg, av ovisst ursprung, varav äv. fslav. korabl6, korab6, användt särsk. om de skandinaviska varägernas fartyg under vikingatiden; jfr KRAVELL; jfr dock äv. JSverdrup i MaalMinne 1922, s. 52, som anser ordet inhemskt germanskt o. härleder det ur stammen i KARVA, v.]
(i fråga om fornnordiska förh.) benämning på visst slag av långskepp (mindre än draken). Ihre (1769). Bland de förnämsta af långskepp, förekommer (i det forntida norden) i första rummet Drake, och dernäst Karfe med endast 12 à 15 roddbänkar. Gyllengranat SvSjökr. 1: 20 (1840). Hildebrand Isl. 88 (1883). Cederschiöld Erikskr. 180 (1899). Hornborg Segelsjöf. 116 (1923).

 

Spalt K 649 band 13, 1935

Webbansvarig