Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KIM ɟim4, sbst.4, n.; best. kimmet.
(starkt vard.) förlustelse, ”skoj”. Och hva ska vi sen ha för chim? / Jo sen / ska docenten Ahlén / få hålla ett tal på rim. Fröding NyttGam. 85 (1897). ”Alle mans kim och dans på backen!” Hur mången stilla sommarkväll till sjöss har ej denna välkända, elektriserande uppmaning ljudit ombord .. ”Kim och dans”, det är benämningen på sjöfolkets traditionella sätt att ordna aftonunderhållning, när man ej kan komma i land. VFl. 1931, s. 195.
Spalt K 941 band 14, 1935