Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄCKA, v.2; pr. ind. sg. -er.
(†) förslå, räcka till; äv. opers. Ther äro fulla fem biuggbrödh och twå fiskar, men thet klecker intet til en så stoor hoop folk. PErici Musæus 1: 223 b (1582). Andre vthwägar som kläckia kunne intet så ymbnige finnas widh handen, som tarffuen och tijden kräffuer. HSH 21: 96 (1638). Schultze Ordb. 2271 (c. 1755; opers.).
Spalt K 1442 band 14, 1936