Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONVALESCENT kon1valeʃän4t l. 01—, l. -sän4t (kånnvaläschä´nnt Dalin 2: 768), adj. o. sbst. m.||ig.; ss. adj. n. =; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -le- 1796 osv. -li- 1809. -scent 1796 osv. -sent 1889—1892. -skent 1854—1861. convalscent 1830. convalessant c. 1800)
Etymologi
[jfr t. konvaleszent, eng. o. fr. convalescent; av lat. convalescens (gen. -entis), p. pr. av convalescere (se KONVALESCERA). — Jfr KONVALESCENS]
I. (†) adj.: som är stadd i tillfrisknande; äv. om tillstånd: som utmärkes av tillfrisknande. HSH 9: 134 (c. 1800; i bild). Hwasser VSkr. 1: 66 (1852). NF (1884).
II. sbst.: person som är stadd i tillfrisknande; äv. bildl. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 92. Candidat Brunius har legat lång tid på Lazarettet i Nerffeber, men är nu såsom Convalescent utskrifven. Retzius BrefFlorman 25 (1822). Min själ är en convalescent, hon är på bättringsvägen. Tegnér (WB) 5: 515 (1825). SFS 1906, nr 57, s. 9.
Ssgr (till II): KONVALESCENT-HEM, n. jfr HEM I 2 e β α’. Almquist Häls. 520 (1897). —
-HUS. (†) (i särskild byggnad inrymd) sjukhusavdelning för konvalescenter. VetAH 1818, s. 56. BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 291. —
-RUM. (numera bl. tillf.) jfr -HUS. ReglArméenFlFörv. 1796, s. 75. —
-SERUM. med. blodserum från person som nyligen genomgått en infektionssjukdom. Petrén EpidSj. 16 (1926). SvUppslB (1933).

 

Spalt K 2322 band 14, 1937

Webbansvarig