| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRISTALLINISK kris1tali4nisk, äv. KRISTALLINSK kris1tali4nsk, adj.; adv. -T.
1) i form o. struktur påminnande om kristall (i bet. 1); kristallartad, kristalliknande; särsk. dels geol. om bärgart: sammansatt av tätt intill varandra liggande mineralkorn som icke fullt utbildats till kristaller, dels kem. om stoff l. substanser i vilka partiklarna ligga ordnade på ett så regelbundet sätt att de framträda i kristallform. Kristallinisk struktur. Kristalliniska bärgarter, skiffrar. Alkaliska salter finnas icke i crystallinisk utan pulfver-aktig gestalt. Wallerius Min. 191 (1747). ASjögren Min. 4 (1865). Sockrets .. kristalliniska form. Borelius Log. 5 (1882). Lavan visar sig kristallinisk, sedan den fått i ro stelna efter sin smältning. LbFolksk. 762 (1892). De med kristallinisk kalk insprängda bergen. BotN 1925, s. 20. — jfr GROV-KRISTALLINISK m. fl.
2) (†) klar l. glänsande l. genomskinlig som kristall (i bet. 2). Vore menniskorna i denna verlden krystalliniska varelser .. jag menar genomskinliga för hvarann, .. så skulle (osv.). Almqvist DrJ 35 (1834). Så kristalliniskt klara bäckar brusa. Dens. Törnr. 1: 30 (1839). Ekbohrn (1868). — särsk. i uttr. den kristalliniska fuktigheten, om ögats kristallins. RelCur. 228 (1682).
Spalt K 2826 band 15, 1938