Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRISTALLIN kris1tali4n, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr- l. cr-. -allin 1734 osv. -ellin (-elijn, -ellin(n)) 1577 (: kristelij(n) spegell)—1583 (: Christellin Spegler))
Etymologi
[jfr ä. d. kristallin, eng. crystalline, fr. cristallin, av lat. crystallinus, gjord av kristall, kristall-, av gr. κρυστάλλινος, avledn. av gr. κρύσταλλος (se KRISTALL)]
1) geol. om bärgart o. d.: som i form l. struktur är likartad med l. påminner om de regelbundet bildade kristallerna, kristallinisk (se d. o. 1). Fennia XII. 3: 12 (1896). Kristallina skiffrar. TurÅ 1929, s. 65. SvUppslB (1933).
2) (†) = KRISTALLINISK 2. Serenius (1734; under crystal). Liksom jorden, byggde Han (dvs. Gud) ock verlden / På kristallina Ocean. JGOxenstierna 4: 242 (1815).
3) (†) om spegel: gjord av kristall l. kristallglas; jfr KRISTALLISK 3; anträffat bl. i ssgn KRISTALLIN-SPEGEL.
Ssgr (†): A: (3) KRISTALLIN-SPEGEL. kristallspegel. TullbSthm 19/10 1577. Därs. 2/5 1583.
B: (2) KRISTALLINE-FLOD. flod med kristallklart vatten. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651, 1668).

 

Spalt K 2825 band 15, 1938

Webbansvarig