Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
i sht kyrkohist.
1) på särskilt sätt invigd, välluktande olja som inom den katolska kyrkan användes vid vissa religiösa ceremonier (ss. prästordinationer, invigning av heliga kärl, sista smörjelsen m. m.), helig olja. OPetri PEliæ D 2 b (1527). LPetri Kyrkiost. 68 b (1566). Wija Chrisman eller Olian .. är Huffuudstycket vthi then Påwiska Färmelsen. PJGothus Os. 206 (1603). Wulff Leopardi 26 (1913).
2) det sakrament som inom den grekiskortodoxa kyrkan följer på dopet ss. dess andra del o. som består i smörjande av den döpte med på särskilt sätt beredd olja (”myron”). Fehrman OrientK 33 (1920).
Ssg (till 1): KRISMA- l. (numera bl. ngn gg arkaiserande) KRISMO-, förr äv. KRISME- l. KRISMIKAR. (krisma- 1543—1558. krisme- 1545—1869. krismi- 1545. krismo- 1566—1887) [jfr isl. krismaker] (i fackspr.) kärl (av metall l. sten) till förvaring av krisma, oljekar. HH 1: 18 (1543). Criszma kaar .. Tw stycken sammanhengiande. HFinlH 8: 157 (1554). MeddSlöjdF 1887, s. 24.
KRISMARIUM, n. [jfr t. chrismarium; av senlat. chrismarium] krismatarium. NF 3: 322 (1878). 3NF 12: 71 (1930). —
KRISMATORIUM, n. [jfr eng. chrismatory; av mlat. chrismatorium] krismatarium. Hildebrand KyrklK 115 (1875). —
KRISMERA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. [jfr mlat. chrismare] (†) = KRISMA, v. Inghen olning, inghen crismering. G1R 6: 144 (1529).
Spalt K 2816 band 15, 1938