Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRINOLIN krin1ωli4n l. kri1-, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cr-)
Etymologi
[jfr t. krinoline, eng. crinoline; av fr. crinoline, av it. crinolino, av crino, tagel (jfr DYKRÄNG), o. lino, lin (se LIN)]
1) (†) eg.: tyg med inslag av tagel o. ränning av lin; benämning på olika tygsorter med tagel ss. ingående beståndsdel. SPF 1857, s. 563.
2)(förr) urspr.: för utspänning av klänningskjolen använd underkjol av tagelvävnad (jfr 1) l. stoppad med tagel; sedermera dels: för samma ändamål använd klockformig (halvklotformig) anordning (ställning) av rottings-, fiskbens- l. stålfjäderringar o. d. (på modet särsk. en tid vid 1800-talets midt), dels om underkjol l. klänning med dylik anordning; jfr VERTUGALL. SthmModeJ 1843, nr 11, s. 8. Svensson SkånFolkdr. 25 (1935). I krinolinens tidevarv. Krantz (1937; boktitel).
Ssgr (till 2): KRINOLIN-FJÄDER. (stål)fjäder till krinolin. NVexjöBl. 1859, nr 31, s. 4. MeddSlöjdF 1897, 2: 23. —
-STÄLLNING. Svensson SkånFolkdr. 25 (1935). —
-TID(EN). Kleen Kvinn. 183 (1910).

 

Spalt K 2813 band 15, 1938

Webbansvarig