| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRING, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2781):
-SLUNGA, v., -ning. särsk. till II 4, 5 b: slunga (ngt) åt alla håll l. hit o. dit. Oscar II 3: 261 (1863, 1889). Spränggranaten .. är hufvudsakligen afsedd att verka genom kringslungade sprängstycken. 2NF 36: 45 (1923). —
(I 1) -SLUTA, -ning. (kring- 1626 osv. omkring- 1802—1848) omsluta, omfatta; stundom: omringa, kringränna; äv. med saksubj.: (tätt) omgiva (ngn l. ngt) på alla sidor. För än the (dvs. romarna) vppå then höghre Armen hadhe blifwit kringslutne. Schroderus Liv. 607 (1626; i fråga om sjödrabbning). Den .. mur som kringslöt kejsarens speciella stadsdel. Andersson Drak. 122 (1926). —
-SLÅ, v., -ende. (kring- 1671 osv. omkring- 1587—1818)
1) till I 1: (numera föga br.) anbringa (ngt) ss. en omfattning (kring ngt); vanl. i förb. med prep. med: förse (ngt) med en omfattning av (ngt som slås l. hälles däromkring); stundom: beslå (ngt med ngt); särsk. i p. pf. Ett Ståndellwirckes hws medh bräder vmkringslagitt. SthmTb. 1587, s. 44 a. Små pastejformar kringslås med smält smör. Ekberg Hvad äta? 206 (1899). särsk.
a) (†) täcka (eld). När man vil baka skorpor måste elden vara väl nederbrunnen i ugnen, och i rättan tid kringslagen. Oec. 6 (1730). Warg 679 (1755).
c) (i sht i poesi, numera knappast br.) om vågor, eld, vind o. d.: slå l. vina o. d. kring (ngn l. ngt). Ehrenadler Tel. 608 (1723). En ö af vågen omkringslås. Adlerbeth Æn. 77 (1804). Därs. 275.
2) (†) till II 4, 5 b; i p. pf.: utslagen (åt olika håll), utströdd, kringströdd. Hvarföre går Bacchus .. med långt krusat hår kringslagit neder på ryggen? Lundberg Paulson Erasmus 26 (1728). Ochra lutescens låg vid stenar allestädes kringslaget. Linné Ungd. 2: 239 (1734). —
(II 4, 5 b) -SLÄNGA, -ning. (vard.) slänga (ngt) omkring sig; slänga (ngt) hit o. dit; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). SvTyHlex. (1851). Tummade Tauchnitzvolymer kringslängda på det europeiska fastlandets hotellterrasser och pensionatsbord. Johanson SpeglL 207 (1923, 1926). —
(II 5 b) -SLÄPA, v., -ning. (ikring- 1727. kring- 1792 osv.) släpa (ngn l. ngt) hit o. dit, släpa omkring. Lagerström Bunyan 2: 133 (1727; i bild). Klint (1906). —
-SMETA, -ning.
1) till I 1: smeta l. kleta ett hölje l. dyl. rundt omkring (ngt), besmörja (ngt) rundt omkring (med ngt); äv.: smeta l. kleta (ngt) rundt omkring (ngt annat). Fischerström 1: 240 (1779). Krukmakar-lera .. bör (vid oljebränning av näver) noga kringsmetas (kring kitteln), at luften aldeles måtte utestängas. VetAH 1792, s. 50. LoW (1862).
2) till II 4, 5 b: smeta ut (ngt) åt alla håll; i sht i pass. (Oljeuppsamlarna skola) befordra renligheten i fabrikerna, då den olja, som får drypa på golfvet, lätt kringsmetas med fötterna. TT 1893, Allm. nr 16, s. 2. —
(II 5 b) -SMYGA. (kring- 1623 osv. omkring- 1840) smyga (sig) omkring; äv. bildl.; numera i sht i p. pr. L. Paulinus Gothus Pest. 6 b (1623; bildl.). Det under riksdagen .. tyst kringsmygande missnöjet. Fryxell Ber. 12: 214 (1843). Annerstedt UUH II. 1: 184 (1908; bildl.). —
(II 2 a) -SNURRA, v., -ning. (kring- 1869—1895. omkring- 1808—1817)
1) tr.: bringa (ngt) att snurra rundt l. rotera, vrida l. vända (ngt) rundt; i sht i pass. Då .. (skivan) med en viss hastighet omkringsnurras. Berzelius Kemi 1: 12 (1808). Lidforss DQ 2: 515 (1892).
2) intr.: snurra rundt; rotera. Den ytterst hastigt kringsnurrande stenen. UB 6: 182 (1874). Steffen BrittStröft. 189 (1895). —
(I 1) -SNÄRJA. (kring- 1626 osv. omkring- 1845) innesluta l. instänga (ngn l. ngt) inom en krets av snaror o. dyl. l. inom ngt snärjande; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Linc. N 6 a (1640). Hans förstånd är ohjelpligt kringsnärjdt af en seg rationalistisk tankeväfnad. Wikner Vitt. 161 (1878). Kringsnärjd av föreskrifter om hållning och uppförande. Östergren (1930). (†) Bebius .. wardt vppå wäghen kringsnarder (dvs. på ett försåtligt sätt kringränd) aff the Ligurier. Schroderus Liv. 629 (1626). —
-SPELA. (ikring- 1766. kring- 1747—1854. omkring- 1840) (†)
1) till I 1: röra sig (rinna, fladdra, fläkta, ”spela”) rundt omkring (ngt); äv. bildl. SvSaml. 6: 341 (1766; om eldslåga på ved). (Bäcken fortfar) att brusa / Och omkringspela .. / Den minsta kiselsten. CFDahlgren 2: 127 (1840). 2SAH 26: 192 (1852; bildl.).
2) till I 5 b; om vind l. luft: blåsa (”spela”) gm alla delar av (ngt); röra sig hit o. dit inom (ngt). Linné Vg. 184 (1747). Hur luftigt och hur sundt skall vinden då (dvs. när varje skog är fälld) / Kringspela våra nättbebyggda täppor! Atterbom LÖ 2: 318 (1854).
3) till II 4; i p. pr.: som ser l. vänder sig åt alla håll; om blick o. d. Kringspelande blickar. Wallin 2Pred. 3: 6 (1824). En eldigt kringspelande liflighet. Atterbom Minnest. 1: 215 (1847). —
(I 1) -SPINNA. omspinna (ngt med ngt); äv. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). PoetK 1818, 1: 16 (bildl.). Spiralfjädrar, vilka äro kringspunna med bomullsgarn. Form 1932, s. 242. —
(II 4, 5 b) -SPRIDA, -ning; -are (tillf., Järta 1: 71 (1815)), Östergren (1930)), -erska (tillf., Östergren (1930)). (kring- 1642 osv. omkring- 1635—1804) (ut)sprida (utbreda) l. utströ l. skingra (ngt) åt olika håll l. rundt omkring (ngnstädes); äv. oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Tå nu rychtet om detta vnderwärk bleff omkringsprijdt öfwer heela Öön, wordo (osv.). Schroderus Os. 1: 71 (1635). Vi kunde .. bliva kringspridda över hela jorden. 1Mos. 11: 4 (Bib. 1917). särsk.
b) (†) i p. pf. i bet.: som går (mycket) omkring (ngnstädes), som är än här o. än där (ngnstädes). Hr Otter .. arbetade outtröttligen och sof ganska litet; var dock mycket kringspridd i Staden och hos de Stora. Björnståhl Resa 5: 13 (1783). Möller (1790). —
(I 1) -SPÄNNA, -ing.
1) spänna (ngt) omkring (ngt); vanl. i förb. med prep. med: förse (ngt) med en omfattning av (ngt som spännes däromkring); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). JGOxenstierna 2: 67 (1796, 1806). Hela området har en areal av 76,5 hektar, kringspänt med 30 kilometer ståltrådsnät. Hedin KrRyssl. 148 (1915).
2) bildl.: omspänna, omfatta; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Palmær Eldbr. 86 (1838). För många hundra tusen européer utvidgade sig nu (gm korstågen) synkretsen så, att den kringspände en hel värld. Rydberg KultFörel. 6: 448 (1888). —
(I 1) -STALLA. (†) kringränna. Konungen .. (begynte) med en häftig eld at ängsla staden och kringstalla den på det nogaste. AsiatB 2: 440 (1747). —
(I 1 c) -STJÄLA. (numera föga br.) grundligt (på ett allsidigt sätt) l. från alla håll bestjäla (ngn). Det är ditt fel att man kringstjäl mig på alla sidor. Nordstjernan 1845, s. 27. Arbetsgifvarne borde akta sig, så att de ej blefvo ”kringstulna”. SD(L) 1904, nr 165, s. 4. —
(I 5 b, II 5 b) -STRYKA, -ning (numera mindre br., Schultze Ordb. 5153 (c. 1755)); -are (Raab Reg. 1746, 2: 171, osv.), -erska (Auerbach (1911) osv.). (kring- 1733 osv. omkring- 1674 —c. 1755)
1) intr.: (utan mål l. oupphörligt l. jämt o. ständigt) färdas (vandra, resa) omkring (ngnstädes), ströva omkring; numera företrädesvis i nedsättande mening; ofta om lösdrivare; i sht i p. pr. (äv. om levnad). Sylvius Mornay 625 (1674). Cronobetienternas upsicht på alt löst kringstrykande folk. SynodA 1: 329 (1733). På de omätliga hedarne i mellersta och norra Asien kringstryka talrika Nomadhorder af tartarisk stam. Nilsson Fauna 1: 467 (1847). Att den mannen inte var angelägen om att under sitt tak mottaga vilken kringstrykare som helst. Munsterhjelm Järvl. 80 (1925).
2) (†) tr.: stryka omkring i l. på (ett område l. en plats o. d.). PH 6: 3851 (1755). Massor utaf pöbel / Kringstryka gatorna. Börjesson E14 79 (1846).
Ssgr (till -STRYKA 1): kringstrykar(e)-liv. Benedictsson Ber. 159 (1885) Lo-Johansson Zig. 19 (1929).
(I 1) -STRÅLA. (kring- 1703 osv. omkring- 1845) (i högre stil) stråla l. skina rundt omkring (ngn l. ngt); ofta bildl. Brenner Dikt. 1: 1 (1703, 1713). Då stod en Herrens ängel framför dem (dvs. herdarna), och Herrens härlighet kringstrålade dem. Luk. 2: 9 (Bib. 1917). —
(II 4, 5 b) -STRÖ, v., -else (†, Wulf Köppen 2: 464 (1799)), -ende. (kring- 1671 osv. omkring- 1620—1871) strö (ngt) omkring sig; utströ l. skingra (ngt) åt alla håll l. (i oordning) hit o. dit; ofta oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Stiernman Com. 1: 756 (1620). (Valerius’ visor) kringströddes af författaren med så ovårdsam hand, .. att han (osv.). 2SAH 27: 32 (1853). Tidningar, som lågo kringströdda överallt. Siwertz JoDr. 291 (1928). —
(I 5 b, II 5 b) -STRÖVA, -ning (numera föga br., Thorild Bref 1: 50 (1781), Afzelius Sag. 6: 244 (1851)); -are (tillf., Johansson HomOd. 14: 124 (1845), Attorps Molin 154 (1930)), -erska (tillf., Östergren (1930)).
1) intr.: (utan mål) färdas (vandra, resa, tåga) omkring (ngnstädes); i sht i p. pr. (äv. om levnad). Carl XII Bref 52 (1702). Tiggarens kringströfvande lif. 2SAH 58: 32 (1882). Lagerlöf HomOd. 43 (1908).
2) (numera föga br.) tr.: (grundligt) ströva omkring i (ett område). Emanuelsson Polyb. 1: 201 (1833). Den jordens vildmarker kringströfvande Artemis. Wikner Vitt. 35 (1869). —
(I 1, II 1) -STÅ. (kring- 1635 osv. omkring- 1587—1919) [fsv. kringstanda] (†; se dock slutet) stå rundt omkring (ngn l. ngt); äv. oeg. o. bildl.: befinna sig rundt omkring (ngn l. ngt). Helsingius (1587). HSH 37: 147 (1635; bildl.). Christus sjelf stod i tårar vid Lazari graf, och de, honom kringstodo, sade rörde (osv.). Wallin 1Pred. 3: 40 (c. 1830). särsk. (fullt br.) i p. pr. i adjektivisk (o. substantivisk) anv.; äv. (numera föga br.) oeg.: omgivande. (Solen) anförer heela Choren aff dhe kringstående Planeter. RelCur. 2 (1682). Lika som en stor Eek .. utvidgar öfver alla kringstående träen sina tiocka Grenar. Ehrenadler Tel. 7 (1723). De omkringstående ville lugna henne. Åkerman Rolland Col. 189 (1919). —
(I 1) -STÄNGA, -ning. (kring- 1664 osv. omkring- 1702—1844) (numera mindre br.) omgiva (ngt) med stängsel (gärdesgård, murar o. d.); inhägna, omgärda, kringgärda; ofta med saksubj.: bilda (utgöra) stängsel kring (ngt); äv. oeg. (jfr a): bilda liksom ett stängsel (en mur o. d.) kring (ngt, särsk. så att man där är skyddad för insyn l. betagen fri utsikt o. d.); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Kringstengde diurgårdar. RARP 9: 229 (1664). Hon lät omkringstänga ängar och gärden med dubla stenmurar. Barchæus LandthHall. 65 (1773). Bergen, som kringstänga Thessalien. Carlstedt Her. 3: 106 (1833). Lagerlöf Holg. 2: 417 (1907). särsk.
b) mer l. mindre bildl.; särsk.: minska utrymmet för (ngn l. ngt); inskränka, begränsa, kringskära; hindra. FörarbSvLag 1: 295 (1690). De mensklige skrankor, hvarmed Lärosättet i Religionen är kringstängt. LBÄ 4: 89 (1797). Den gräns, hvarmed kampen för hennes (dvs. människans) dagliga tillvaro kringstängt hennes föreställningslif. Rydberg FilosFörel. 1: 270 (1876). Böök 1Ess. 116 (1913). —
-STÄNKA, -ning. (kring- 1817 osv. omkring- 1833)
1) (i sht i poesi) till I 1: stänka rundt omkring (ngn l. ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Tranér Anakr. 190 (1830, 1833). Lurendrejarens jakt .. framsväfvade .., omkringstänkt af skum och svallsjöar, på de höga vågorna. Runeberg 4: 183 (1833).
2) till II 4, 5 b.
a) tr.: stänka (ngt) åt alla håll l. hit o. dit; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). VetAH 1817, s. 49. De fallna, gula löfven blänka rundt omkring som kringstänkta, gula färgklickar. Knöppel SvRidd. 130 (1912).
b) intr.: stänka åt alla håll l. hit o. dit; i sht i p. pr. Weste FörslSAOB (1823). Carlén Köpm. 2: 452 (1860). —
-SURRA, v.
1) till I 1: surrande röra sig kring (ngn l. ngt); äv. bildl. Topelius Vint. I. 1: 12 (1863, 1880; bildl.). Flugorna, som i stora svärmar kringsurra det öppna såret. Knöppel SvRidd. 85 (1912).
2) till II 5 b: surrande röra sig hit o. dit, surra omkring. Enbom Gessner 124 (1794). De kringsurrande humlornas brumtoner. TurÅ 1894, s. 94. —
-SVEP. (†)
1) omsvep; förevändning; jfr KRING, prep. o. adv. I 3, II 3. Formaliteter, onödigheter och kringsvep. Dalin Arg. 2: 398 (1734, 1754). Dens. Vitt. II. 6: 76 (1739). VDAkt. 1796, nr 196.
2) utvikning; jfr KRING, prep. o. adv. I 4, II 4. Thet är bäst at .. (läraren) allenast bryr sig om at giöra thet tydeligit för them, som the läsa, men ej at giöra långa kringsvep frå Boken, mycket mindre frå saken. Eklund Upf. 405 (1746). —
(I 1) -SVEPA, -ning. (kring- 1800 osv. omkring- 1640—c. 1817) omveckla (ngt med ngt), omsvepa; äv. om ngt som är svept om ngt annat: omgiva, omsluta; äv. oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Linc. N 6 a (1640). Hildebrand MagNat. 236 (1650). (Vi nådde) Cambrai, över vars skolbyggnad Röda korsets flagga kringsvepes av en lätt, fuktig dimma. Hedin Front. 754 (1915). —
-SVÄNGA, -ning. (kring- c. 1755 osv. omkring- c. 1710—1818)
1) till II 2 a.
a) tr. bringa (ngt) att vända sig rundt l. att rotera; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Schultze Ordb. 5274 (c. 1755). Om en kropp kringsvänges med ett snöre, uppstår (osv.). NF 3: 179 (1878). Att nio jättemör kringsvänga henne (dvs. grottekvarnen). Rydberg Myt. 1: 428 (1886). särsk. (i poesi, tillf.) i fråga om dans (jfr b slutet): svänga omkring med (ngn). Hvem är han, den reslige gossen, / Som kringsvänger som bäst den unga beskedliga Hedda? Runeberg 1: 125 (1832).
b) intr.: svänga omkring; rotera. Emanuelsson Plut. 1: 29 (1842). Ett evigt kringsvängande hjul. 2NF 17: 35 (1912). särsk. i fråga om dans (jfr a slutet). Om med en vacker flicka du fick kringsvänga i polska. Runeberg 1: 71 (1832). Pardansen med likformig kringsvängning. Norlind MusLex. 253 (1913).
-SVÄRMA, -ning. (kring- c. 1755 osv. omkring- 1804)
1) till I 1: hopvis l. i stora skaror röra sig rundt omkring l. omgiva (ngn l. ngt); äv. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Adlerbeth Buc. 65 (1807). Dyster elefanten går, / Af bin kringsvärmad uti skogen. Bergstedt Vikr. 69 (1846). Mjöberg Lb. 477 (1910; bildl.).
2) till I 5 b, II 5 b.
a) intr. i stora skaror (o. under oväsen) färdas (gå, springa osv.) hit o. dit (ngnstädes); äv. om enskild person: (i yrsel l. utan mål l. i svärmiska tankar o. d.) färdas (ströva) omkring (ngnstädes); äv. oeg. o. bildl.; i sht i p. pr. Schultze Ordb. 5226 (c. 1755). Med veklagan och skrän kringsvärmade folket i staden. Lyceum I. 1: 18 (1810). Kringsvärmande fiendtliga skaror. 2SAH 44: 109 (1868). När jag i sena natten, min skatt, kringsvärmade drucken. Risberg Prop. 43 (1905).
b) (numera knappast br.) tr.: svärma omkring (förr äv.: i yrsel rusa hit o. dit) i (ett område). Tänd af vrede och sorg, förbryllad af smärta, hon (dvs. Dido) staden / Omkringsvärmar, lik en Menad, som rusar i yrsel. Adlerbeth Æn. 90 (1804). Palmblad Nov. 2: 181 (1819, 1841).
Spalt K 2804 band 15, 1938