| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRUS, adj.
(†)
1) = KRUSIG 1. Schroderus Os. 1: 147 (1635). Absolon .. blef medh sine kruse Håår hängiandes uthi en Eek. Dens. Kors. 62 (1641).
2) = KRUSIG 2 b; anträffat bl. i uttr. krus gulskräppa, växten Rumex crispus Lin., krussyra; jfr KRUS-SKRÄPPA. Franckenius Spec. C 2 b (1659).
3) = KRUSIG 3 slutet. Intet (är) förderffueligare ting, än bewijsa höga konst på predikestolen, och göra thet så grönt och krust, at hwar man kan intet annat än förundra sigh. PErici Musæus 4: 59 a (1582); jfr GRÖN, adj. 7 a.
4) förvirrad, virrig; egensinnig; jfr KRUSIG 4, 6. Grannarnars knorrande och förtreet, göra honom vndertiden olustigh och kruus om hufwudet. Schroderus Hoflefw. 122 (1629). Hon .. gör honom Förståndet och Huffwudet så kruust, at han icke retzlighen säya kan, thet han leffwer. Dens. Albert. 2: 337 (1638).
Spalt K 2965 band 15, 1938