Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KURRA kur3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. kurra, knut på tråd, trissa, korra, hoprullat föremål, d. kurre, knut på tråd, ”fnurra”; jfr KURRA, v.3]
1) (i vissa trakter) spiralformig krökning l. bukt; jfr KNORR, sbst.2 1. En vanlig bondhund med lurfvig svans i kurra. Wetterhoff Skog 1: 148 (1883).
2) (i Finl., vard.) trissa. Meurman (1846; med hänv. till trissa). Slå, kasta kurra. FoU 15: 57 (1902; namn på en lek).
Avledn.: KURRIG, adj. (i Finl., vard.) till 1; om hår: knollrig, krusig. FoU 15: 57 (1902).

 

Spalt K 3259 band 15, 1938

Webbansvarig