Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KURTISAN, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
(†)
1) hovman; äv.: inställsam smickrare. Fosz 366 (1621). Inom konungens hof finnas äfven de, som äro courtisaner nog at säga, det alt är väl, som sker. GJEhrensvärd Dagb. 1: 88 (1776). GFGyllenborg Vitt. 2: 40 (1795). Dalin (1871).
2) kvinnas kavaljer l. tillbedjare l. älskare; kurtisör; fruntimmerskarl. Ekeblad 1: 128 (1652). (Hos M. de Scudéry är) Sielf Cato en kortsan. Düben Boileau Skald. 25 (1721; fr. orig.: galant). Hela detta affekterade främmande apväsende, hvarmed våra unga Puderherrar och Courtisaner tro sig härma den stora verldens ton. Hasselroth Campe 106 (1794). Dalin (1871).
Spalt K 3272 band 15, 1938