Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVISTIG kvis3tig2, adj.1 -are. adv. -T; förr äv. KVISTOT, adj.
Ordformer
(förr äv. q-. -ig 1541 osv. -og(h) 1642—1749. -ug 1536—1732. -ott c. 1635)
Etymologi
[avledn. av KVIST, sbst.1]
försedd med l. full av kvistar.
1) motsv. KVIST, sbst.1 1. Quistige tallar. OxBr. 8: 290 (1635). I en björk med torr, kvistig krona. Nordlund Jäg. 27 (1914). — jfr GROV-KVISTIG.
2) motsv. KVIST, sbst.1 2. SalWijsh. 13: 13 (öv. 1536). Warnmark Epigr. B 2 b (1688). En qvistig bräda. Strindberg RödaR 215 (1879). Kvistiga .. golf. 2NF 22: 1384 (1915).
Avledn.: KVISTIGHET, sbst.1, r. l. f. till 1 o. 2. Nordforss (1805). Trädens kvistighet. SkogsvT 1910, s. 213. För stor kvistighet utgör .. ett av de vanligaste felen hos virket. HbSkogstekn. 29 (1922).

 

Spalt K 3443 band 15, 1938

Webbansvarig