| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LOGERA loʃe4ra l. lå-, äv. lω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) intr.: (i sht för tillfället l. kortare tid) hava sin bostad l. vara inkvarterad (ngnstädes); taga in (ngnstädes); numera nästan bl. med bestämning angivande bostaden ss. befintlig i viss byggnad l. våning o. dyl. l. hos viss person l. familj; förr äv. (om truppstyrka): vara förlagd l. (uppe)hålla sig (inom ett område). Fienden losierar ennu utij Kesmark. OxBr. 6: 16 (1627). (Resenären) logierede hoos een borgare. BtHforsH 3: 170 (1641). Knapt lär jag kunna undgå att logera hos Edners. Kellgren (SVS) 6: 28 (1774). Hellström Malmros 72 (1931).
2) tr.: giva l. hålla bostad l. husrum l. logi åt (ngn ngnstädes); härbärgera l. inhysa; hava (ngn) inneboende hos sig. Och locerades sändebuden uti staden i deras Herberg och Hertigen på slottet. HSH 12: 230 (1599). Jag .. är så trångbodd, at jag omöjeligen, nog anständigt kan i egna hus någon Prästman logera. VDAkt. 1796, nr 330. I det rum der man hade logerat mig. SP 1809, nr 1, s. 2. Wrangel TessPal. 1 (1912). — särsk.
a) (numera knappast br.) om byggnad o. d.: utgöra bostad l. logi för l. hysa (ngn). (Bladh o.) Hornstedt 159 (1784).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: som bor l. är inhyst (ngnstädes); stundom (i sht förr) med sådana bestämningar som väl, illa, trångt; äv. i utvidgad anv., om institution. (Soldaterna o. officerarna) ere .. temligh vell losierade. OxBr. 6: 4 (1626). Han är väl, illa, trångt logerad. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Domtrappehuset, där min skola varit logerad. De Geer Minn. 1: 52 (1892).
c) (numera föga br.) refl.: skaffa sig husrum l. inkvartera sig l. hyra in sig (ngnstädes); taga in (ngnstädes). Schmedeman Just. 40 (1560). Hans Maj:t logerade sig på Slottet (i Heilsberg). Nordberg C12 1: 431 (1740). Wrangel TessPal. 18 (1912). — särsk. (†) i utvidgad anv., om (befälhavare för) truppstyrka: fatta stånd l. posto, sätta sig fast (ngnstädes), förskansa sig. Grefwen af Mandsfeld skal .. wara bered at logera sig så högt på breschen som han kan. Gustaf II Adolf 258 (1621). KrigVAT 1840, s. 277.
LOGEMENT, se d. o. —
LOGERARE, m.||ig. till 1: person som har husrum ngnstädes; numera företrädesvis dels om gäst på natthärbärge o. d., dels om person som (mot betalning) stadigvarande innebor i en främmande familj (särsk. under enklare förhållanden, t. ex. utan att disponera eget rum); jfr INNEBOARE. Serenius (1741). Herberget för husvilla män .. har hittills besökts af mellan 30 och 55 logerare pr natt. VL 1896, nr 245, s. 2. ArbStat. A 3: 109 (1901). jfr GRATIS-, NATT-LOGERARE. —
LOGERING, förr äv. LOGERNING, r. l. f. (-ing 1625 osv. -ning 1626—1755)
1) (numera bl. tillf.) förhållandet att logera ngn l. att vara inlogerad ngnstädes; äv. konkretare: logi; jfr LOGERA 1 o. 2. OxBr. 10: 79 (1625). Jag hoppas, J skolen vara nöjda med logeringen. Fahlcrantz 2: 3 (1825, 1864).
2) (†) till 2 c slutet: förhållandet att fatta stånd l. sätta sig fast l. förskansa sig (ngnstädes) o. d.; äv. konkret, om förskansning; jfr LOGEMENT 3. Dhesse Batterier så när Contrascarpen äre goda till at där med befordra Sapen och Logeringen uthi Contrascarpen. Rålamb 8: 63 (1691). Den Logering som de stormande giöra på Brechen. Därs. 116. Ståhlsverd 52 (1755).
Spalt L 1032 band 16, 1941