| Publicerad 1941 | Lämna synpunkter |
LULLA lul3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vagga, barnbädd. Warnmark Epigr. B 2 a (1688). Kära Mor vid lullan, / Låt osz smaka bullan. Sydow Godafton 97 (cit. fr. 1796). Strindberg Utop. 152 (1885).
Spalt L 1179 band 16, 1941