Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MILIS mili4s, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) (†) krigsmakt; äv. konkret: krigsfolk; trupp; militär (se d. o. II 2, 3). Efter såsom Riksens wärn består på Milicen til Lands och Sjös. HC11H 10: 9 (1662). Major (Luckoinen) för foot Dragonerne, som är een irregulair milice, (har) blifvit .. fången. HFinlÖ 212 (1711). (Brabantska ständerna sammanträda) under betäckning af Kejserlig Milice. SP 1792, nr 9, s. 2. Den Milice som ligger vid Ystad. KrigVAH 1816, s. 90. Ekbohrn (1868).
2) (om utländska förh.) häruppbåd med vanl. ofullständig (l. ingen) utbildning; folkhär; landstorm (se d. o. 1 o. 2); motsatt: reguljär armé, yrkesarmé, stående trupper. PT 1758, nr 20, s. 2 (i Frankrike). Några fästningar eller någon stående här har Schweiz icke, endast en värnpligtig milis. Carlson 2Skolgeogr. 46 (1887). En parad (i Rom) av den fascistiska milisen. SvD(A) 1932, nr 295, s. 7.
-SYSTEM. sådant härordningssystem enl. vilket bl. en fåtalig, för den trängre administrationen o. den högre befälsföringen avsedd personal ständigt tjänstgör, medan den övriga delen av krigsmakten är i aktiv tjänst endast en relativt kort tid; motsatt: kadersystem o. yrkessystem. NF 6: 894 (1882). —
Spalt M 950 band 17, 1944