Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUTA mɯ3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom nor. mute av t. muten, ansöka (t. ex. om rätt att bearbeta mineralfynd), avledn. av t. mut (se MOD, sbst.1). — Jfr ANMODA, FÖRMODA, MODA, TILLMODA]
bärgv. inmuta. Bergv. 3: 37 (1757). Inom själfva Frostviken är ännu ej storindustrien i gång — dock knackas och mönstras och mutas öfverallt i fjällknölarna. TurÅ 1914, s. 312. Didring Malm 2: 35 (1915).
Särsk. förb.: MUTA IN10 4. bärgv. inmuta. Weste (1807).
Ssgr (bärgv.): MUT-BEVIS. (förr) provisoriskt tillståndsbevis vid inmutning. Schrevelius CivR 2: 36 (1857). —
-SEDEL. [efter t. mutzettel, mutschein] tillståndsbevis för inmutning som utfärdas av bärgmästare. Bergv. 1: 92 (1637). SFS 1938, s. 657.

 

Spalt M 1677 band 17, 1945

Webbansvarig