Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PORTÖR portö4r l. -œ4r, i bet. 1 m., i bet. 2 o. 3 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 1723—1871. -ör 1800 (: växtportörer) osv.)
Etymologi
[liksom d. portør, bärare, av fr. porteur, till porter, bära (se PORTERA)]
1) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) bärare (särsk. av bärstol). 2RA 1: 622 (1723). Sthm 3: 144 (1897).
2) bläcklåda, vanl. av tillplattad cylindrisk form o. försedd med bärrem, avsedd för förvaring o. transport av insamlade växter (stundom äv. insekter). Hartman Fl. X (1843). Med portör på ryggen och käpp i hand samlades den stora skaran af botanister. Ödman VårD 1: 59 (1884, 1887). Johnson Se 245 (1936). jfr VÄXT-PORTÖR m. fl.
3) (i Finl., numera mindre br.) mathämtare; matask; i Finl. förr äv. i uttr. äta på portör o. d., äta mat som hämtats i ”portör”. Topelius Vint. I. 2: 316 (1860, 1880). Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 352, s. 12. jfr MAT-, SMÖRGÅS-PORTÖR.
Ssgr (i allm. till 2): PORTÖR-LOCK, n. —
(3) -MAT. (i Finl., mindre br.) mat som hämtas i mathämtare. Hallstén o. Lilius (1896). —
-REM. —
-SPADE. botanistspade. Östergren (1935).

 

Spalt P 1524 band 20, 1953

Webbansvarig