problem | SAOB

Publicerad 1954

PROBLEM prωble4m l. pro-, stundom -ä4m (proble´m (med) öp(pet) ē Weste; problä´m Dalin), n. (Möller 1: 92 (1755) osv.) ((†) r. l. f. Höpken 2: 600 (1759), Därs. 646 (1760)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. =, i sht förr äv. -er. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. (gr.) formen problema, med pl. problemata. Swedberg Schibb. 291 (1716: problema). Schück VittA 4: 257 (i handl. fr. 1731: problemata, pl.). Biurman Brefst. 274 (1739, 1767: problema).

Ordformer

(-em 1744 osv. -eme (-éme) 1745—1796. -emer, pl. 1673 osv. -äm 1889)

Etymologi

[jfr d., t. o. eng. problem, fr. problème; av lat. problema, av gr. πρόβλημα, till προβάλλειν, kasta ut l. fram, av προ– (se PRO-, prefix1) o. βάλλειν, kasta (jfr BALLISTIK) — Jfr PROBLEMATIK, PROBLEMATIKER, PROBLEMATISK]

1) (mer l. mindre komplicerad) uppgift som förelägges ngn till lösning. Uppställa l. ställa upp ett problem. Lösa (förr äv. upplösa) ett problem. Boström 2: 69 (1838). De äldste Grekiske Filosoferne gjorde det till sitt egentliga problem att förklara verldens ursprung och bildning. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). — jfr BRIDGE-, SCHACK-PROBLEM. — särsk. om matematisk l. geometrisk uppgift, övningsexempel. Strömer Eucl. Föret. B 1 a (1744). Möller 1: 92 (1755). (I apologistklassen) Räkna begynnare på taflan, medan de öfrige utarbeta i vissa böcker problemer som dem föresättas. ÅbSvUndH 58: 406 (1758). Problem, som leda till lineära ekvationer med flera obekanta. Hedström o. Rendahl Alg. 56 (1915). Latinarna (hade) i (student-)skrivningarna .. algebraiska och geometriska problem. MinnSvLärov. 3: 159 (1929). jfr ANDRAGRADS-, BLANDNINGS-, BOLAGS-, MAXIMI-, MINIMI-, RÄKNE-PROBLEM m. fl.

2) (mer l. mindre komplicerad) praktisk l. teoretisk fråga (se FRÅGA, sbst. 3); äv. närmande sig bet.: svårighet som det gäller att komma till rätta med. Ett svårt, invecklat, kinkigt, svårlöst, olösligt (förr äv. oupplösligt) problem. Sociala problem. Ett kunskapsteoretiskt problem. Det ondas problem. Lösa (förr äv. upplösa) ett problem. Angripa l. ge sig i kast med ett problem. Ställa l. sätta problem under debatt. Ställa problem, framdraga ngt som utgör ett problem till debatt o. fixera vari problemet består. Wärnskiöld Fortif. A 2 a (1673); möjl. till 1. Höpken 2: 600 (1759). SP 1792, nr 31, s. 2 (: uplösa). Fattigförsörjningen, detta hos det nyare Europas folk så vigtiga och så svårlösta problem, var .. fordom en slägtangelägenhet. Nordström Samh. 2: 109 (1840). Boktryckarkonsten spreds och förbättrades .. och det dröjde ej heller länge, förrän man löst problemet att även trycka noter. KyrkohÅ 1935, s. 175. Filmen (”Ungdom i bojor”) vill ställa problem och den har tendens. UNT 1942, nr 266, s. 6. Det är .. odrägligt med människor som företrädesvis talar om sig själva och sina problem. De Geer Bergsl. 7 (1951). — jfr FÖRDELNINGS-, HUVUD-, KULTUR-, KUNSKAPS-, KÄRN-, NATIVITETS-, RAS-, SAMHÄLLS-, SANNINGS-, ÄRFTLIGHETS-PROBLEM m. fl.

Ssgr (i allm. till 2): PROBLEM-ARTAD, p. adj. —

-BARN. [jfr t. problemkind; efter eng. problem child] svårhanterligt o. svår(upp)fostrat barn (i sht av psykopatisk läggning). Problembarnet. Neill (1931; boktitel). —

-DEBATT. debatt rörande (särsk. sociala o. kulturella) problem. Böök 4Sekl. 205 (1922, 1928). —

-DIKT, r. l. f. litt.-hist. jfr -litteratur. Estlander 1: 368 (1902). —

-DIKTARE. [jfr t. problemdichter] litt.-hist. jfr -litteratur. Nordensvan SvTeat. 1: 52 (1917). —

-DIKTNING. litt.-hist. jfr -litteratur. PT 1892, nr 54 A, s. 3. —

-DISKUSSION. jfr -debatt. Montelin VLittH 1: 137 (1930). —

-DRAMA. litt.-hist. drama som tar upp till behandling problem av social l. kulturell l. etisk l. religiös art; jfr idédrama. 3NF 8: 313 (1928). —

-DRAMATIK. litt.-hist. jfr -drama. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 545 (1916). Ibsens sociala problemdramatik. SD 1927, nr 20, s. 1. —

-DRAMATIKER. litt.-hist. jfr -drama. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 270 (1916). —

-FRI. jfr -lös. Östergren (1935). Siwertz Förtr. 214 (1945). —

-FYLLD, p. adj. Andersson SvH 191 (1943). —

-FÖRENKLING. oftast ngt klandrande, om otillåtlig l. olämplig förenkling av ett problem. 2NF 27: 1038 (1918). —

(1) -FÖRFATTARE. särsk. spelt. om person som författar l. gör upp schackproblem. 2NF 22: 311 (1915). —

-FÖRÄLDRAR, pl. (i sht ngt skämts.) om besvärliga, psykopatiska l. på annat sätt onormala föräldrar. Neill Problemb. 175 (1931). —

-HÄRVA, r. l. f. jfr -komplex. Johanson SpeglL 65 (1926). —

-KOMPLEX. komplex av problem. Landberg Fredsorg. 139 (1928). —

(1) -KONST(EN). särsk. spelt. om konsten att uppställa o. lösa schackproblem. 2NF 24: 921 (1916). —

-LITTERATUR. litt.-hist. litteratur som tar upp till behandling problem av social l. kulturell l. etisk l. religiös art. 2NF 5: 1343 (1906). —

-LÄGE. läge vari en fråga l. ett problem(komplex) befinner sig; äv. närmande sig bet.: problem; jfr -ställning. Norström Masskult. 53 (1910). —

-LÖS. som är utan problem; som icke erbjuder l. utgör ngt problem. Stolpe DödVäntr. 61 (1930). —

-LÖSARE. särsk. till 1. —

-LÖSNING. lösning av (ett) problem; äv. konkretare (jfr lösning, sbst.2 I 7).

1) till 1. Verd. 1890, s. 294. Geometrisk problemlösning. SFS 1906, nr 10, s. 31.

2) till 2. Lidforss Vetensk. 141 (1906). —

-PJÄS. litt.-hist. jfr -drama. GHT 1895, nr 232 B, s. 2. —

-RIK. rik på l. full av problem. Hallström Skepn. 147 (1910). —

-ROMAN, r. l. m. litt.-hist. jfr -litteratur. 2NF 5: 1343 (1906). —

(1) -SAMLING. konkret: samling av problem. Wöckel ConstrProbl. Föret. 2 (1869; om samling av matematiska o. geometriska problem). —

-STÄLLARE. person som ställer problem. SvD(A) 1927, nr 194, s. 9. —

-STÄLLNING. [jfr t. problemstellung] ställande av problem; vanl. konkretare, dels: sätt varpå ett problem ställes l. fixeras, dels: problemläge; ofta närmande sig bet.: problem; jfr fråge-ställning 2. Paulson Aristoph. 2: 158 (1903). Denna förenkling af problemställningen (dvs. att betrakta alla h-ljud ss. ett ljud) medför ingen praktisk olägenhet. Noreen VS 2: 6 (1907). Då under 1771—1772 års riksdag revolutionsplaner på nytt mognade hos den unge konungen, var problemställningen för honom i grund och botten densamma som vid föregående stora kris. SvRiksd. I. 7: 24 (1932). —

-UNGDOM~20 l. ~02. jfr -barn. SvD(B) 1943, nr 206, s. 2. —

(1) -ÖVNING. övning att lösa (särsk. matematiska l. geometriska) problem. SFS 1866, nr 65, s. 10.

Spalt P 1927 band 20, 1954

Webbansvarig