Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMS ram4s, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(-ram (i ssgn getram) 1685—1760. rams (-mms) c. 1580 (formen oviss), 1741 osv. ramsk 1751 (från Skåne)—1762)
Etymologi
[sv. dial. rams, ramsk, m., ramslök, ss. efterled i ssgr äv. om mjölke, motsv. d. (dial.) rams, ä. d. ramse, ramslök, nor. dial. rams, ramslök, liljekonvalje; jfr lt. rames, mlt. ramese, t. rams, ramsel, ramisch (t. dial. rämsche, ramsche, ramsen, rambs m. m.), feng. hramsa, eng. (dial.) ramson(s); besläktat med ry. čeremša m. m., vildlök, iriskt crem, lök, gr. κρόμυον, lök]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Allium ursinum Lin., ramslök. FSS XIV. 5: 149 (c. 1580). Linné i VetAH 1741, s. 191 (från Gotland). Retzius FlOec. 40 (1806). Hylander NordKärlv. 129 (1953).
2) växten Polygonatum odoratum Mill., getrams (se d. o. 1), Salomos sigill; i bot. fackspr. vanl. allmännare (i sht ss. efterled i ssgr) om arter av släktet Polygonatum. Fries BotUtfl. 3: 215 (1864). (Nylat.) Polygonatum (sv.) Rams. NormFört. 33 (1894). FoFl. 1926, s. 29. jfr BOCK-, EKORR-, GET-, KRANS-, STOR-RAMS samt KIKJERAMSEN.
3) (†) växten Epilobium angustifolium Lin., mjölke; jfr GET-RAMS 3. Schulthess (1885).
Ssgr: (jfr 1) RAMS-LÖK. växten Allium ursinum Lin. Linc. (1640; under bulbus). Linné Vg. 27 (1747; från Västergötl.). Ramslöken .. som vidt och bredt sprider sin genomträngande lukt. SvRike I. 2: 24 (1900). TurÅ 1949, s. 313. —
(2) -SLÄKTE(T). bot. släktet Polygonatum Mill. SvUppslB (1935). —
(3) -ÖRT. (†) bot.
1) i pl.: växter av släktet Epilobium Lin. Nyman VäxtNatH 2: 31 (1868).
2) ss. efterled i ssgn ko-ramsört.

 

Spalt R 225 band 21, 1956

Webbansvarig