Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESIG, adj.1
Ordformer
(resig (-ee-) 1534—1807. ressig 1556)
Etymologi
[jfr ä. d. rejsig, av mlt. reisich (motsv. mnl. reisich, mht. reisec, reisic, ä. t. reisig), avledn. av reise, krigståg, resa (se RESA, sbst.). — Jfr RESIG, sbst.]
(†)
1) om soldat: beriden. The resige knecter, the ther ridderskapet, menige adelen, och vort egit besoldet hofgesind tiäne. RA I. 1: 280 (1540). Gåt resigt folck. G1R 28: 220 (1558). Altså haffue Danske tå nedfelt, / Så mongen Erligh resig helt. / Riddere och suene lades ther nedh. Svart Gensw. G 5 b (1558); möjl. till RESIG, adj.2 PH 2: 1147 (1734). Möller (1790, 1807).
2) om häst: duglig ss. ridhäst (o. rustad) för krigsbruk. (Tre hundra) gode resige hester. G1R 9: 200 (1534). Resig häst. Linc. (1640; under caballus).
Ssgr (till 1; †): A: RESIG-FOLK. om beridna soldater, ryttare. G1R 26: 32 (1556). —
-TYG, se d. o.
B: RESIGE-TYG, se resigtyg.

 

Spalt R 1410 band 22, 1957

Webbansvarig