| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESONEMANG re1sonemaŋ4 l. res1-, l. -ωn-, l. 01— (resånemánng Dalin), n. (SP 1792, nr 39, s. 3, osv.) ((†) r. l. m. HC12H 2: 199 (1711), GMArmfelt (1810) hos Rydström Armf. 65, SDS 1955, nr 228, s. 6 (i handl. fr. c. 1885: en .. resolomang; bygdemålsfärgat)); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = (Strindberg Brev 2: 164 (1880) osv.) l. -er (HSH 7: 166 (1675) osv.) ((†) -s 2RARP 13: 370 (1742: raisonnements), BrinkmArch. 2: 329 (1810: resonnements)).
1) motsv. RESONERA, v.1 1: resonerande; utvecklande av en tankegång (med klargörande av skäl l. grunder); (förnuftsmässigt) tänkande; ofta konkretare, om enskild akt av resonerande l. tänkande, särsk.: tankegång; stundom (närmande sig l. övergående i 2) med inbegrepp av att resonerandet l. tankegången får uttryck i tal l. skrift; äv.: dragande av slutsats(er), bevisföring, slutledning. M(änni)skjan, som ej allenast bör åtlyda Naturens röst, utan föllja förnuftets raisonementer, grundade på de osvikeligaste skjäl. VDAkt. 1793, nr 80. At man snarare förmodar ärlighet i Upgift, än Infallibilitet i Raisonnement, och derföre mindre strängt undersöker Riktigheten af Försök som blifvit gjorde, än af dem som blott blifvit föreslagne. LittT 1795, s. 106. Mathematiska sanningar .. äro (icke) grundade på resonnement, utan på intuition eller åskådning. Geijer I. 5: 83 (1811). Vid hvarje handling, som menniskan utöfvar, känner hon omedelbart och utan föregående raisonnement, om hon är rätt eller orätt. Agardh ThSkr. 2: 6 (1842, 1856). Man måste således (enligt Rousseau) icke föreställa sig, att Gud har behof af något resonnemang, eller att han uppställer premisser och drager slutledningar. Nyblæus Forskn. I. 1: 104 (1873, 1879). Johnson GrKrilon 108 (1941).
2) motsv. RESONERA, v.1 2: framförande av en tankegång l. tankar i tal l. skrift med anförande av skäl l. grunder för en viss uppfattning l. med vägande av olika synpunkter l. skäl mot varandra o. d., resonerande; äv. allmännare: ordande, prat; utläggning; ofta: dryftande som äger rum mellan två l. flera personer, diskussion l. tankeutbyte o. d., äv. allmännare: samtal, samspråk; ofta mer l. mindre konkret, om enskild akt l. visst fall av resonerande l. om ngt som framföres gm resonerande (o. i sistnämnda anv. stundom svårt att skilja från 1). Resonemang om (äv. över) ngt. Inlåta sig i resonemang (med ngn om ngt). Iagh (beder) underdånigst E. K. M:tt j Nåder wille uptaga desse mine wäll trogne, men mycket ringa raisonementer j ett så höghtt ährende (dvs. rörande K. XI:s giftermål). MGDelaGardie (1675) i HSH 7: 166. Brefvet som H. Öfverstlieutenanten får ifrån Kongen är wärkeligen Hans Mts egen resonnemente och concepter: Iag kan fördenskull intet undra på om de äro mycket extraordinaire. BHögwall (1711) i HC12H 2: 199. (Jag) har .. rätt suttit och roat mig åt Edra raisonnementer med Kutsken och Fogden. Modée FruR 40 (1738). VetAH 1812, s. 182 (: däröfver). Jag (dvs. Geijer) erfor snart, att man med honom (dvs. Tegnér) icke kunde föra något ordentligt resonnement. Han vek af och undan, och återkom ständigt. Geijer I. 2: 317 (1846). (Societetsdamen) strävar inte allt för mycket emot om resonemanget helt hastigt hoppar över på senaste tennismatchen eller konserten. Carlsson Stockh. 112 (1915). Thorén Herre 52 (1942). — jfr SKRIVBORDS-RESONEMANG m. fl.
3) [jfr 2] i pl. (stundom äv. i sg.), övergående i bet.: invändningar; bl. i satser l. uttr. med nekande innebörd, särsk. i uttr. [jfr fr. point (tant) de raisonnements] inga resonemang(er)!; jfr RESONERA, v.1 3. Jag trodde ej att Posse vore mycket vän af motsägelser och resonnementer. Liljecrona RiksdKul. 97 (1840). Alle man om bord! Inga resonnemanger! Strindberg RödaR 323 (1879). Har du något det minsta mot mitt förslag, så bara ett ord: och jag ger med mig, utan räsonnement. Dens. Brev 3: 28 (1882); jfr 2. Inga resonemang, om jag får be! Östergren (1936).
B: (2) RESONEMANGS-ANNONS. (i fackspr.) annons som gm framförande av ett resonemang söker övertyga läsaren om ngt (t. ex. en varas förträfflighet). HandInd. 254 (1926). —
(2) -KOLLEGIUM. (†) (läro)kurs för samtalsövningar på främmande språk; jfr kollegium 2. Tersmeden Mem. 1: 18 (c. 1780). —
(1) -KÄRLEK. (mera tillf.) om sexuell(a) förbindelse(r) som bygger (bygga) på resonemang (icke på känsla); jfr kärlek 3. Hedberg SardBegr. 218 (1956). —
-PARTI.
1) till 1: giftermål (äv. förlovning) som ingås av förnuftsskäl l. beräkning (icke av kärlek), förståndsparti; motsatt: inklinationsparti; jfr -giftermål, -äktenskap samt resonera, v.1 1 d. Meurman (1847). Olaus’ äktenskap .. är satir på ett andligt äktenskap eller ett modernt räsonnemangsparti. Strindberg TjqvS 3: 30 (1887). De, som trodde sig vara väl underrättade, trodde sig veta, att denna trolofning var ett ”resonnementsparti”. Svedelius Lif 281 (1887). SkrGAAkad. 15: 25 (1946).
2) (tillf.) till 2: politiskt parti som för (l. nöjer sig med att föra) ett visst idépolitiskt resonemang (utan tanke på realpolitiska mål). Hagfors DagHjälte 136 (1901). —
(2) -SYSTEM. (numera bl. tillf.) tankesystem som framföres i form av resonemang. Phosph. 1811, s. 45. —
(2) -TON ~tω2n. (mera tillf.) resonerande ton l. stil (i framställning o. d.). 3Saml. 5: 46 (1924). —
(1, 2) -VIS, adv. gm l. medelst l. i form av resonemang. AdP 1800, s. 255. Dessa .. (samvetsförebråelser) kunde resonemangsvis vederläggas med både logikens och moralens enklaste aritmetik. Hellström Malmros 31 (1931). —
(1, 2) -VÄG. bildl., om resonemang betraktat ss. en väg l. metod att nå ett visst mål l. resultat l. att ådagalägga riktigheten av en viss uppfattning o. d. 1VittAH 5: 81 (1780, 1788). Resonemangsvägen komma vi ingenstans med detta vrånga släkte. Randel Myrrha 95 (1917). —
(1) -VÄNSKAP~02 l. ~20. (mera tillf.) (politisk) vänskap som bygger på förnuftsskäl l. beräkning. AB 1900, nr 138 A, s. 2. —
Spalt R 1454 band 22, 1957