Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNE, sbst.1, l. RONE, sbst.1, m.
Ordformer
(rone c. 1635—1637. rwne 1538, 1559)
Etymologi
[av mlt. rūne (lt. run), motsv. mnl. ruun, ruyn, rune (holl. ruin), ä. t. o. t. dial. raun(e); av ovisst urspr.; jfr äv. ä. d. runhest, valack, rundyr, kastrerad bock, run, adj., kastrerad. — Jfr RUNA, v.]
(†) kastrerad häst, valack. VarRerV 51 (1538). Schroderus Lex. 56 (1637).

 

Spalt R 3036 band 23, 1960

Webbansvarig