ryska | SAOB

Publicerad 1960

RYSKA rys3ka2, sbst.1, i bet. 1 f., i bet. 2 o. 3 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.

Ordformer

(ryska (-ssk-) 1596 osv. ryske (-ssk-) 1554—c. 1600)

Etymologi

1) rysk kvinna (l. flicka). ÄARäfst 73 (1596). Ruin SjunknH 72 (1956). jfr LILL-RYSKA.

2) det slaviska språk som talas av huvuddelen av Rysslands befolkning, storryska; stundom äv. allmännare, med inbegrepp av ukrainska (lillryska) o. vitryska; ryska språket. (Han kan) thala och förstå .. ryske. G1R 24: 554 (1554). Schück o. Lundahl Lb. 1: 7 (1901; allmännare). Storryskan (eller ”ryska” i inskränkt mening). Noreen VS 1: 60 (1903). 2SvUppslB 24: 874 (1952). jfr LILL-, RÖD-, STOR-, VIT-RYSKA.

3) (i Finl.) dans l. idrottslek som tillgår så att den dansande nigsittande o. med höfter fäst kastar fram omväxlande höger o. vänster fot (så att benet blir sträckt o. endast med hälen vidrör golvet), kosackdans; särsk. i uttr. dansa ryskan. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 62 (1949).

4) [jfr d. på russisk] (†) i uttr. på ryska, på ryskt sätt; jfr PÅ I 48 c. Dreander blef sedan .. omdöpt på ryska i staden Tomski. LKagg (1708) i HH 24: 110.

Ssgr (till 2): A: RYSK-KUNNIG. kunnig i ryska. Östergren (1937). —

-LÄRARE. lärare i ryska. TSvLärov. 1949, s. 285. —

-TALANDE, p. adj. (rysk- 1900 osv. ryska- 1893—1917) som talar ryska. Ahrenberg Haap. 134 (1893). Östenson Räikkönen Svinhufv. 62 (1929). —

-UNDERVISNING~1020. undervisning i ryska. TSvLärov. 1949, s. 57.

B (i Finl., numera mindre br.): RYSKA-TALANDE, se A.

Spalt R 3391 band 23, 1960

Webbansvarig