| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄCKE räk3e2, n.; best. -et; pl. -en; l. RÄCK räk4, sbst.2, n. (SynodA 123 (1663: skrankräcket, sg. best.), Möller (1745; under contrespalier) osv.) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Möller (1790), Hörlén GSed. 24 (1914: räckarna, pl. best.; från Skåne)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Wåhlin LbLandth. 61 (1804) osv.), ss. r. l. m. -ar (Möller (1790), Hörlén GSed. 24 (1914; från Skåne)) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. räcka, Bruzelius AllmogL 18, 21 (1876)); äv. (utom i bet. 4 numera bl. i vissa trakter) RÄCKA räk3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (PH 6: 4191 (1756: trä-räckor), Ymer 1933, s. 351 (i bet. 1), Hasslöf SvVästkustf. 137 (1949; i bet. 4) osv.) ((†) -er (se ovan)).
1) (i formen räcka) (på Gotl.) gärdsgårdsstång. Räcktunen göres så, att mellan två par störar läggas räckorna så att varje räcka vilar på sin bande. Ymer 1933, s. 351.
2) (i formen räck) (†) list som utgör underlag för hylla o. d., bärlist, konsol. (Fr.) Tasseau .. (Sv.) List eller räck hvarpå en hylla o. d. hvilar. Holmberg 2: 867 (1795).
3) (i pl. räckar, förr äv. räcker) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht om ä. förh.) i pl.: av stänger gjord ställning över eldstad, avsedd att lägga l. hänga föremål på för torkning l. förvaring; jfr RÄCK-VÄRK, sbst.2 b. Bruzelius AllmogL 18 (1876; från Skåne). På räckarna över järnugnen ligger ”lampedallan”. Hörlén GSed. 24 (1914; från Skåne).
4) (i formen räcka) fisk. torkställning för fiskegarn bestående av låga stolpar mellan vilka smala stänger (l. linor av järntråd) löpa (i det närmaste) vågrätt; äv. om liknande torkställning för vadar. På den första räckan lägges de garn, som man vid sättningen räknar med skall gå först i sjön. Hasslöf SvVästkustf. 136 (1949). SvFiskelex. (1955). — jfr GARN-, VAD-RÄCKA.
5) anordning för förvaring (l. tillfällig placering l. upphängning) av föremål, bestående av en bräda som är (vågrätt) fäst vid en vägg l. dyl. o. försedd med krokar l. pinnar o. d. (på vilka föremål, t. ex. klädesplagg, kunna upphängas) l. med inskärningar (i vilka föremål kunna placeras); äv. om liknande anordning med annan utformning; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. (Den sinnessjuka) kunde .. springa .. upp och sätia sig på räcket öfwer sängen, som dock war så swagt at man icke dristigt kunde sätia ett litet barn derpå. Gadelius Tro 1: 174 (i handl. fr. 1712; rättat efter hskr.). (Fr.) Râtelier .. (Sv.) Klädhängare, räck el. list med krokar el. spikar at uplägga l. uphänga vapen o. d., hylla. Holmberg 2: 576 (1795); jfr a. Inrätta tillräckeliga hyllor och räck kring väggarne i ditt kök. Wåhlin LbLandth. 61 (1804). (Sv.) Räck .. (eng.) clothes-rail; rail. Björkman (1889). jfr: Affärsman med oproportionerligt tjock portfölj i bagageräcket (på ett tåg). Ekelöf Utflykt. 146 (1947). — jfr TE-RÄCK o. TAK-RÄCKE samt TRÄ-RÄCKA. — särsk.
a) anordning för förvaring av handvapen, bestående av en bräda med hål vari vapnen stickas in o. en annan bräda nedanför som tjänstgör ss. stöd för vapnen, ställ. Infanteriets gefvär sättes uti Räcken uppslagne uppå Skåtten, i Skantsen ock tiänliga ställen. ExFlott. § 7 (c. 1740). ÖoL (1852). jfr FLORETT-RÄCK.
c) (†) bräda försedd med pinnar varpå hudar efter garvning upphängas för torkning. (Lädret) upphänges på räcken, så högt satta, att lädret kan hänga fritt efter längden. AHB 53: 19 (1871).
d) om förr använd ställning (på örlogsfartyg) vari kanonkulor placerades (för att vara till hands vid eldgivning); i pl., i ssgn KUL-RÄCKAR. jfr: (T.) Kugel-Recken .. (sv.) Kul-räckar. Röding 2: 356 (1796; om brädor uppspikade mellan ett fartygs styckeportar o. försedda med runda urskärningar i vilka kulorna placerades).
e) [jfr motsv. anv. av t. recke] (†) var särskild av de i en repslagarbana horisontellt (över huvudet på de arbetande) anbragta brädor där de krokar voro fastgjorda i vilka tråden vid spinning hängdes upp (för att icke släpa på marken). Röding 2: 357 (1796).
6) om (i sht ss. skyddsanordning i trappa l. vid bro l. vägkant o. d. använt) stängsel l. skrank, vanl. bestående av en (led)stång l. ett metallrör o. d. (l. av två l. flera över varandra anbragta stänger l. rör o. d.) vilande på två l. flera stöd. Sturzenbecher (1805). Der är en stor svart flagg på (karantäns-)huset, och räck omkring. AnderssonBrevväxl. 1: 152 (1832). Utmed brons långsida gick ett räcke. Strindberg Hems. 10 (1887). I översta våningen och på vinden har .. (trappan) ett högt räcke med svarvade dockor. Fatab. 1947, s. 35. Räck och lyktstolpar skimrar svartblänkande av fuktbeläggningen. Fogelström Vakna 297 (1949). En bra plats framme vid räcket (i rättssalen). Siwertz Pagoden 240 (1954). — jfr ALTAN-, BALKONG-, BRO-, BRÖSTVÄRNS-, HAND-, LÄKTAR-, PLATTFORMS-, SKRANK-, SKYDDS-, STEN-, TAK-, TRAPP-, TRÄ-, VERANDA-RÄCK(E) m. fl. — särsk.
a) sjöt. om skyddsanordning längs kanten av däck l. märs. På aktra kanten af märsen sättes på större fartyg ett räcke eller ledstång med stöttor af jern eller trä. Witt Skeppsb. 249 (1863). Mot recket / står .. lotsen lutad. Tavaststjerna Morg. 18 (1884). SFS 1932, s. 1165. jfr MÄRS-RÄCKE.
c) i utvidgad anv.
β) (tillf.) om en för gående avsedd passage som avgränsas av räcken. Från de höga newakajerna gå landgångar ned till dessa (flytande) bryggor, vanligen byggda i tvänne afsatser, hvaraf den nedre är delad i längsgående räck för att reglera strömmen af kommande och gående passagerare. Aminoff StPtbg 288 (1909).
7) (i formen räck) (†) spaljé. Möller 373 (1745). (Fr.) Espalier .. (sv.) räck, som slås vid en mur eller andra hus, för at understödja grenarna af vinrankor eller andra träd. Dens. 670 (1755). Möller (1790).
-PELARE. pelare som ingår i ett räcke (ss. stöd för längsgående stänger l. rör o. d.). SvIndustri 177 (1935). —
-SMIDE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3691). särsk. konkret, om smidesarbete som utgör ett räcke. Essén KessSthm 169 (1916). —
(6 a) -STRÅLE. (räck- 1932) (föga br.) sjöt. längsgående stång i räcke. Nilsson Skeppsb. 152 (1932). —
-STÅNDARE. byggn. stolpe som ingår i ett räcke ss. stöd för längsgående stänger l. rör o. d. —
-STÅNG, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3664). (längsgående stång i räcke som tjänar ss.) ledstång. Alla fyra (passera) pontonen till fots vid stöd af dess långa räckstång. Högberg Jim 147 (1909). —
(4) -STÄLLE. (räcke-) fisk. ställe där torkställningar för fiskegarn ha sin plats. Hasslöf SvVäskustf. 136 (1949). —
-STÖD. (räck- 1913—1937) (numera knappast br.) på idrottsplats: räcke avsett dels att skilja olika rader av stående åskådare från varandra, dels att användas ss. stöd av dessa, störträcke. Olympiad. 1912, Red. 197 (1913). Östergren (1937). —
(6 a) -STÖTTA, r. l. f. sjöt. från kanten av däck o. d. uppstående stöd för längsgående stänger l. rör l. vajrar i ett räcke. GHT 1895, nr 250 A, s. 4. —
(1) -TUN. [sv. dial. (Gotl.) räcketun, räkk(e)täun] (på Gotl.) gärdesgård bestående av parallella glest lagda stänger. Ymer 1933, s. 351. —
(6 a) -VAJER. sjöt. längsgående vajer (mellan räckstöttorna) i ett räcke. UFlottMansk. 1945, s. 128. —
(jfr 6) -VÄRK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 3693), n. räcke. Inhägnader och räckverk. TT 1872, s. 313. särsk.
a) sjöt. = räcke 6 a. Röding SD 71 (1798). Några man äntra upp på poopen och sticka lovarts stor- och märsbrassar genom räckvärket ned på stordäck. GHT 1905, nr 215 B, s. 3.
b) [möjl. till räcke 3] (tillf.) i utvidgad anv., om en av smala stänger sammansatt anordning över eldstad, avsedd att hänga kläder på för torkning; jfr räcke 3. En stor ugn stod mitt på golvet (i timmerhuggarnas blockhus). .. Överst uppe i taket (fanns) ett räckverk av smäckra stänger för torkning av kläder. Dahlin Canada 139 (1929).
Spalt R 3694 band 23, 1961