| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SENSITIV sän1siti4v, adj. -are. adv. -T.
1) i fråga om företeelser l. reaktioner o. d. som uppfattas ss. avhängiga av l. tillhörande sinnesapparaten o. dess funktion(er).
a) filos. om förmåga l. kraft l. själ l. vetande o. d.: som hänför sig till l. kännetecknas av l. består i l. betingas av sinnesförnimmelse(r) l. sinnesintryck; särsk. motsatt: intellektuell. Människans sensitiva och intellectuella krafter. Törneros (SVS) 4: 60 (1825). Varje kropp har (enligt den peripatetiska naturfilosofien) blott en själ: växterna en vegetativ, djuren en sensitiv, människan en intellektiv (dvs. intellektuell). JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 145. Vetandet .. (om ett yttre föremåls existens l. beskaffenhet) kallar Locke sensitivt. Larsson Spinoza 476 (1931).
b) (numera föga br.) = SENSIBEL 1 b. Sensitiva nervsystemet. TLäk. 1832, s. 190. Sensitiva fibriller, d. v. s. sådana, som leda sensationer. Thorell Zool. 1: 151 (1860). Sundström Huxley 64 (1874).
c) (numera bl. mera tillf.) = SENSIBEL 1 c, d; i sht förr äv. (om person): som har mediumistisk förmåga. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 607. Sensitiva eller s. k. klarseende personer. GHT 1896, nr 173 A, s. 2. (Skulle jag) Inte märka det (näml. snuddandet vid skuldran)? Jag, som börjar bli sensitiv som en elektrisk ål! Edqvist Kamr. 102 (1932).
2) i fråga om företeelser l. reaktioner o. d. som uppfattas ss. avhängiga av själsliv l. (högre) medvetande.
a) om person l. sinne o. d.: som lätt (o. ofta) reagerar l. kan bringas att reagera (känslomässigt), känslig (se d. o. 4); särsk.: ömtålig l. överkänslig l. (lätt)retlig; äv. om ovilja o. d.: som mycket lätt (kan) bringas att framträda (på grund av överkänslighet), lättväckt; jfr SENSIBEL 2 a. (Ola Hansson betraktas) ofta nog som den sensitive erotikern. Lidforss Fragm. 219 (1894, 1904). Skaldens sensitiva ovilja mot alla tungrodda administrativa former. HSchück (1904) hos Tegnér VSkr. 1: V. En sensitiv liten stackare är hon och tål inga hårda ord. Östergren (1938). (Ola Hanssons) sensitivt förnäma väsen. Spångberg BanbrHövd. 23 (1939). jfr HYPER-SENSITIV. särsk.: som (känslomässigt) uppfattar l. upplever l. som äger förmågan att (känslomässigt) uppfatta l. uppleva fina skiftningar l. nyanser (t. ex. i ett konstverk), lyhörd (jfr SENSIBEL 2 a β); äv. i utvidgad anv., om förmåga l. egenskap l. samspel o. d.: som visar l. ger uttryck åt sådan egenskap, stundom: förfinad, utsökt o. d. SvSlöjdFT 1907, s. 72 (om kolorism). (Skådespelerskan) spelar kärleksscenerna .. med en sensitiv förmåga att genomleva den erotiska förnimmelsen ”ända till hjärtats bristning”. UNT(A) 1943, nr 56, s. 9. Form 1951, s. 18 (om konsthantverkare). Den äkta keramikerns sensitiva spel mellan form och glasyr. Därs. 1952, s. 30.
b) (numera bl. mera tillf.) estet. i utvidgad anv. av a (jfr a slutet), om fantasi: som grundar sig på känsla o. stämning. Ljunggren Est. 2: 213 (1860). Till en äkta musikalisk skapelse fordras först hos kompositören fantasi af den art, som med ett väl funnet ord kallats sensitiv. Nyblom i 3SAH 8: 362 (1893).
3) i utvidgad anv. av 1 c.
b) [jfr motsv. anv. i eng.] tekn. om lera: som vid behandling (lätt) låter forma sig, (lätt) formbar. TechnTermsSoilM nr 926 (1954).
-MOTORISK104 040 l. 103~020, äv. 101040. [jfr fr. sensitivo-moteur] (numera föga br.) sensomotorisk. Hygiea 1919, s. 95.
1) till 1 o. 2; särsk. dels (filos.) till 1 a, om förmåga att förnimma l. reagera gm sinnena l. sinnesapparaten, sensibilitet (se d. o. 1 a), dels (o. numera företrädesvis, psykol.) till 1 c, om sinnesorgans känslighet för retning (jfr sensibilitet 1 b). Boström 1: 137 (c. 1830). PsykPedUppslB 2151 (1946).
Spalt S 1923 band 25, 1967