| Publicerad 1969 | Lämna synpunkter |
SJÄLATÅG ʃä3la~tå2g, äv. (numera föga br.) SJÄLTÅG ʃä3l~, förr äv. SJÄLETÅG l. SJÄLSTÅG, n.; best. -et; förr äv. SJÄLATÅGNING, f.; best. -en; förr äv. SJÄLTÅGA, m. l. f., l. SJÄLATÅGAN l. SJÄLETÅGAN l. SJÄLTÅGAN l. SJÄLATÅGEN l. SJÄLATAGEN, f.? Anm. Det är ovisst, i vad mån sådana former som själatågan, själetågan osv., som torde representera de äldsta formerna av ordet, uppfattats ss. sg. best. av ett själatåga, själetåga osv.
(numera i sht i vitter stil) om det förhållandet att (stundom om tiden då) ngn ligger för döden; företrädesvis o. numera bl. i sg. best., i förb. i själatåget, oftast i uttr. ligga i själatåget, ligga för döden l. på sitt yttersta, hålla på att dö. (Heliodorus) lågh j siälatoghan. 2Mack. 3: 31 (Bib. 1541). Hennes man låg i själtåget. Hellberg Samtida 4: 225 (1871). Man hittade .. efter vägkanterna .. knektar, som kastats från (sjuk-)vagnarna, somliga redan döda och andra i själatåget. Ahnlund AOxenstierna 505 (1940). — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Man skal intet troo Käringen, fast hon låge i siäletoget. Grubb 443 (1665). Ånger i siäletoget, går intet altijdh aff hiärtat. Dens. 714. Man lär medan man lefwer, sa kiäringen låg i Siältåget. Celsius Ordspr. 2: 386 (1709).
b) (†) i sådana uttr. som ligga i yttersta själatåget, ligga för döden l. på sitt yttersta; i själva själatåget, alldeles inför döden, i själva dödsstunden. Vthi sielfwa Siäletåghet. Schroderus Os. 1: 332 (1635). (Jairus’) dotter låg så aldeles i yttersta själa-tågen. Borg Luther 2: 678 (1753).
c) (†) övergående i bet.: död. Sist när hans själtåg lättar ditt släp och långa bekymmer, / .. så (osv.). Adlerbeth HorSat. 77 (1814).
d) (numera knappast br.) i hyperbolisk anv., i uttr. som beteckna att ngn befinner sig l. försättes i ett eländigt (psykiskt l. fysiskt) tillstånd (t. ex. på grund av ängslan l. skräck l. trötthet) l. är färdig att förgås (se FÖRGÅ, v.2 I 4 b β) l. dyl. Therföre (blevo) wij ock såsom liggiandes i Siälatåget aff en sådan Ängslan, at man medh bäfwandhe Hierta vthbrast i thenna Ordhen; Gudh nåde tigh, huru ganska owärdigh tu är thenna Måltijdh (dvs. nattvarden)? Rudbeckius Luther Cat. 253 (1667). Den brännande solen, valserna, kadrillerna .. bragte oss i själtåget. MEhrenström (c. 1850) hos Ahnfelt HofvLif 1: 167. (Före avfärden) syntes .. (Metternich) erinra sig något och kom .. uppspringande till honom (dvs. den sedan flera dagar på dennes besök väntande storhertigen), den store i själtåget. Fahlcrantz 4: 223 (1865).
e) bildl., för att beteckna att ngt befinner sig l. försättes i ett eländigt tillstånd l. håller på att gå under l. försvinna l. upphöra l. ”ligger i dödsryckningarna” o. d.; särsk. i uttr. ligga i själatåget (förr äv. i sista själatåget). Swedberg Cat. 45 (1709). Wår i sidsta Siäle-toget liggande Frihet. Nordberg C12 1: 448 (1740). Det såg nästan ut, som Dannemark låg i själtåget. Lagerbring 1Hist. 3: 259 (1776). Man (ville) försöka att få den i själatåget liggande industrien på fötter igen. Karlgren BolsjevRyssl. 109 (1925).
Spalt S 2999 band 25, 1969