| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRÄNKA skräŋ3ka2, v.3 -er, -te, -t, -t; förr äv. SKRÄNGA, v.2 (anträffat bl. i p. pf. skrängd o. ss. vbalsbst. skrängning). vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) anbringa l. hålla (ngt) snett l. ge (ngt) sned ställning l. göra (en sak) sned (i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sned); utom i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter numera bl. i a—e; jfr 2. (Vid ringränning) Skall hwar ock een sänckia sin spess .. ofwen effter och zierligen skrenkie, men hwilcken som antingen förer sin spess till ifrå sijdhan .. eller och henner icke zierligen skränkte, honom skall thet currir .. icke godkännas eller passeres. Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617). Det .., som ej nedfallit (av ett av blixten skadat kyrktorn) var skränkt, hängande och krossadt, at dagen lyste igenom. VetAH 1749, s. 124. Jag stod och såg, när du ”skränkte likarn” (dvs. vågen) / och skar upp numrorna på ditt mått. / Så jag vet nog, vad du har i kikarn, / och dina tackter förstår jag gott. Olofsson Sägn. 83 (1933). — särsk.
a) (fullt br.) tekn. (med jämna mellanrum) böja tänderna på såg snett utåt ömsom åt ena, ömsom åt andra sidan (för att förhindra att sågtänderna fastna); vanl. med obj. betecknande dels sågtand, dels såg(blad). VetAH 1769, s. 23 (med avs. på sågblad). Genom att skränka tänderna, d. v. s. utböja hvarannan tand något litet åt höger och hvarannan åt venster, .. (åstadkommes på träsågar) att bladet under sågningen får mera svängrum. UB 6: 139 (1874). Landsm. XVIII. 1: 21 (1912). jfr O-SKRÄNKT. särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om den ställning som tänderna på en såg inta, då de äro böjda ömsom åt ena, ömsom åt andra sidan, l. om avståndet mellan spetsarna på sågtänder som äro böjda åt var sitt håll. LfF 1842, s. 284. Med skränkning menar man afståndet mellan de åt bägge sidorna böjda sågtänderna (hvarannan tand i hvardera raden). Haller o. Julius 223 (1908).
β) i utvidgad anv.
α’) (numera mindre br.) tekn. med avs. på tand på fräs l. skär på borr l. gängtapp o. d.: gm svarvning l. fräsning l. slipning ge sådan form baktill att verktyget släpper arbetsstycket bättre, avbacka; äv. med obj. betecknande fräs l. gängtapp osv. Tänderna på hvardera halfvan (av not- o. spåntfräsar) äro skränkta, d. v. s. affrästa bakåt, på det att de må skära lätt. TT 1903, M. s. 63. För att eggen skall erhålla släppning, skränker man vid slipningen (spiral-)borrens spets, så att .. (eggen) blir högst och .. (borrens undersida) bildar en jämn nedåtsluttande linje. Hallström Verktygsl. 49 (1923). Skränksvarv .. (dvs.) För s. k. skränkning av form- och kugghjulsfräsar samt gängtappar utformad supportsvarv. SvIndLex. 1: 295 (1948). (Sv.) Skränka (= efterskära) (t.) hinterdrehen; hinterschleifen. Karleboser. 6: 29 (1953).
β’) (†) med avs. på saxblad: gm böjning l. slipning ge urholkad form (för att undvika onödig gnidning mot det andra bladet). Eneberg Karmarsch 2: 653, 654 (1862).
γ’) betecknande att föremål äro placerade med förskjutning ömsom åt ena, ömsom åt andra sidan i förhållande till en tänkt mittlinje; ss. förled i ssgrna SKRÄNK-VIS o. SKRÄNKE-VIS.
b) (i fackspr., fullt br.) anbringa ekrarna i (vagns)hjul snett i förhållande till lötkransens plan; vanl. med obj., betecknande dels eker, dels hjul; särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, om vinkeln mellan ekers medellinje o. lötkransens plan). KrigVAH 1835, s. 7 (: ekrarnes häfdvunna skränkning). Därs. 8 (: de skränkta hjulen). Skränkningen (av hjulen på kanonens framvagn) är 8° 17′. De Ron o. Virgin I. 5—7: 25 (1887). LmUppslB 454 (1923). jfr HJUL-SKRÄNKNING o. O-SKRÄNKT.
c) (fullt br.) tekn. i fråga om hjulfordon: göra (axel(arm) l. hjul) lutande (så att avståndet mellan hjulens överkant o. underkant blir olika). (Koniska axelarmar på fordon) skränkas .. hvarmed menas, att konens axel gifves en sådan vinkel med medellinien, att konens undre generatrice blir nära vågrät. Billmanson Vap. 73 (1880). Axlarna skränkas vanligen så, att afståndet mellan hjulen blir 19 mm. (3/4 tum) större nedtill än upptill vid nafvet. MeddSvSlöjdF 1889, s. 115. Nerén BilB 2: 271 (1931).
d) (fullt br.) tekn. ge (styrande väghjul på bil o. d.) konvergerande snedställning i förhållande till färdriktningen; företrädesvis ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, om sådan snedställning hos hjul). SvTeknolFHb. 65: 36 (1941: skränkning; konkretare). Skränkning (toe-in): Avståndet mellan hjulens främre del är kortare än mellan deras bakre del. AutB 504 (1947).
e) (i fackspr., fullt br.) göra (gevärskolv) svängd åt ena l. andra sidan i förhållande till pipan l. piporna (för att underlätta snabb siktning); företrädesvis dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning (äv. konkretare, om vinkeln mellan kolven o. lodplanet genom pipan resp. den mellan piporna befintliga spången). På moderna jaktgevär är kolfven vanligen något ”skrängd”, d. v. s. riktad åt ena sidan, för att skyttens öga .. lätt må komma i linje med sikte och korn. 2NF 14: 529 (1910). En bösskolv (bör) ha en viss skränkning, varmed menas att den ej ligger i det plan som går lodrätt genom spången, utan är mer eller mindre svängd åt ena eller andra sidan. Petre HbJäg. 170 (1931).
2) [delvis specialanv. av 1] (†) i fråga om människas l. djurs böjande av kroppen.
a) om fäktare: fälla (överlivet) framåt; äv. refl.: fälla överlivet framåt. Merck .., att du dine tåår af högre foten, i dett samma skränkningen skeer, wender utan till, så kan du mycket bättre skränka kroppen. Porath Pal. 1: B 1 b (1693). I .. (kvartgard) måtte du skränka dig något med halfwa kroppen, Klingan recta linea, i den högden din Axel gvardera, så kan du lätteligen Cavera. Därs. K 1 b.
b) om häst: vid böjning av kroppen åt sidan ge (korset) sned ställning gm att hålla yttre höften sänkt. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 30 (1836). Fjerde villkoret (för en hästs böjning) beror derpå, att kruppan skränkes. Därs. 32.
3) i fråga om hopfogande av detaljer av trä.
a) [jfr t. verschränken, hoptappa] byggn. hopfoga (bjälkar) med långsida mot långsida på sådant sätt att från en bjälke utgående tappar inpassas i inskärningar i bjälken intill, hoptappa; äv. med obj. betecknande en av två l. flera delar sammansatt bjälke: gm sådan hopfogning åstadkomma; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr LAXA 2. Der sträfvorna (i ett hängverk) hafva ringa lutning, sammansättas de med fördymling eller skränkning, af 2 eller flera på hvarandra liggande bjelkar. Rothstein Byggn. 482 (1859). (T.) verschränkter Balken .. (sv.) skarvad balk, förlaskad balk, skränkt bjälke, laxad bjälke. TeknOrdb. 1379 (1951).
b) i fråga om lagning av söndriga l. rankiga möbler; i ssgn UPP-SKRÄNKA.
-JÄRN. [jfr t. schränkeisen] för skränkning av såg avsett verktyg bestående av en med skåror (för olika stora sågtänder) försedd plåtskiva (jämte en anordning för plåtskivans anläggande mot sågen). InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 124. —
-MALL. tekn. instrument avsett för kontroll av graden av skränkning hos sågtänder. TNCPubl. 16: 28 (1949). —
-MASKIN. [jfr t. schränkmaschine] tekn. maskin avsedd för skränkning av sågklinga; jfr -apparat. PT 1891, nr 67 A, s. 1. —
(1 a β γ’) -VIS. (mera tillf.) (med förskjutning) ömsom åt ena, ömsom åt andra hållet. Balkongerna .. ligga inte rätt under varandra utan skränkvis. UNT 1937, nr 71, s. 9.
B (†): SKRÄNKE-VIS. [jfr t. schränkweise, adv., snett l. korsvis o. d.] i uttr. i skränkevis, = skränk-vis. Risingh LandB 44 (1671: skreckewijs; sannol. felaktigt för skrenckewijs).
(1 a—e) -VINKEL. vinkel som uppkommer l. uppkommit gm skränkning. KrigVAH 1835, s. 9 (om vinkeln mellan en skränkt ekers medellinje o. lötkransens plan).
Spalt S 5193 band 26, 1973