Publicerad 1976   Lämna synpunkter
SLADD slad4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. sladd; möjl. till sv. dial. (Finl.) sladda, gå i ngt vått, traska, opers.: slaska (se SLADDA, v.6); jfr med avs. på bet. SKVÄTT, sbst.1; möjl. dock (delvis) av lt. sladd (se SLADD, sbst.3); i bet. 2 äv. ss. vbalsbst. till SLADDA, v.2 — Jfr SLADDA, v.2]
1) (i sht i vissa trakter, ngt vard.) om mycket liten mängd av ngt, slatt; företrädesvis om liten mängd av vätska som utgör överbliven rest i ett kärl, skvätt, slurk. Sladd .. (dvs.) sista, obetydliga qwarlefwan af ngt. Cavallin (1876). Kemikalier och andra saker (som legat ute i regn) hade redt sig bra; endast en sladd kopparvitriol .. hade smält. SD(L) 1898, nr 563, s. 2. En sladd kaffe i en kopp. Karlfeldt Bang Tine 20 (1902). Östergren (1941; i pl., om rester av vin i glas). jfr MJÖLK-SLADD. särsk. textil. = SLATT slutet. PrelTextilteknOrdl. 174 (1957).
2) (i fackspr. i vissa trakter) i fråga om timmerflottning, om de rester av det flottade timret som (fastnat längs flottningsleden vid en flottning o.) efter den egentliga flottningen samlas ihop o. flottas till målet; äv. om handlingen att sladda (se SLADDA, v.2); jfr RUMPA, sbst. 3 c. TurÅ 1908, s. 91. Vi 1972, nr 25—26, s. 5 (abstr.).

 

Spalt S 6248 band 27, 1976

Webbansvarig