Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLINDRIG, adj.1, l. SLINDRUG, adj.
Ordformer
(slindrig 1702 (i bet. 2). slindrug 1802 (i bet. 1))
Etymologi
[sannol. ombildning av SLINDIG, adj.1; möjl. dock till ett icke anträffat slinder, kant, sida, som förhåller sig till SLIND, sbst.1, på samma sätt som nor. dial. slindr, tvärbjälke, till slind, tvärbjälke (varom se under SLIND, sbst.1). — Jfr SLINDRIG, adj.3]
(†)
1) = SLINDIG, adj.1 1. NorrlS 1—6: 115 (1802; från Jämtl.).

 

Spalt S 6572 band 27, 1977

Webbansvarig