Publicerad 1977   Lämna synpunkter
-SLINT ~slin2t, förr äv. -SLIND, sbst. o. adj.; ss. sbst., r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-slind, sbst. c. 1715 (: fyrslind). -slind, adj. 1587 (: fyreslind)—1651 (: fyrslind). -slint, sbst. 1842 (: treslint)—1929 (: treslintar, pl.). -slint, adj. 1626 (: fyreslinte, pl.)—1872 (: treslint))
Etymologi
[fsv. -slinder, adj. (i fiugur- l. fyraslinder), sv. dial. -slint l. -slind, adj. (i fyrslint, fyrslind, treslint, treslind m. fl.); etymologiskt identiskt med resp. adjektivering av SLIND, sbst.1; formen slint möjl. uppkommen under påverkan av -kant, sbst. o. adj., i FYR-KANT, TRE-KANT m. fl.]
I. sbst.: figur som har (så l. så många) sidor; jfr FYR-SLIND o. TRE-SLINT.
II. adj.: som har (så l. så många) kanter l. sidor, -kantig, -sidig; jfr FYR-SLIND o. SEX-, TRE-SLINT.

 

Spalt S 6618 band 27, 1977

Webbansvarig