Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLURVA slur3va2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.); -ARE (se avledn.); jfr SLURV, sbst.2
Etymologi
[sv. dial. slurva; jfr nor. slurve, nor. dial. slurva, söla, plaska; av ljudhärmande urspr. (jfr SLARVA, v.). — Jfr SLURV, sbst.1, SLURVA, sbst., SLURVER, SLURVIG]
(numera i sht i vissa trakter) slarva (se SLARVA, v. I 3), äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: slarvig; äv. tr. (motsv. SLARVA, v. I 3 f), särsk. dels: gm slarv tappa (ngt), dels: sluddra (ngt); i sht förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: slarvigt gjord l. utförd. Sedan gick den oxen (dvs. drängen) och slurfwade i golfwet 3. st. mina fina Porcellains-taszar (dvs. porslinskoppar). Dalin Arg. 1: 282 (1733, 1754). Denne eldige, men slurfvande Thorild (dvs. J. Lindebäck), är nu rest till Åbo. Hjelt Medicinalv. 3: 110 (i handl. fr. 1793). (Vissa tryckfel) må .. wara tillkomna af en slurfwad Skrift eller slarfwad Sättning. VexiöBl. 1811, nr 35, s. 3. ”Om du mår illa så drick starkt fläderté,” förmanade gubben; ”man bör ej slurfva med hälsan.” Wetterbergh Sign. 278 (1843). Vid åsynen af främlingen slurfva .. (fängelsevakterna) något om pengar till kaffe. Lindqvist Stigm. 120 (1906).
Särsk. förb. (numera i sht i vissa trakter): SLURVA BORT10 4. slarva bort (ngt); äv. motsv. slarva bort slutet. Mycken kåda slurfvades bårt (vid hartskokning). VetAH 1754, s. 95. Han slurfvar bort allt hvad han gör. Möller (1790). Slurfva bort sina penningar, sina nycklar. Weste FörslSAOB (c. 1815). särsk. (†) i utvidgad anv., med avs. på oönskat nyfött barn: (bringa om livet o.) låta försvinna. Lundin o. Strindberg GSthm 608 (cit. fr. 1839). Därs. (cit. fr. c. 1845). —
SLURVA FÖRBI10 04. slarva förbi (ngt). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
SLURVA IFRÅN SIG10 04 0. slarva ifrån sig (ngt). Sahlstedt (1773). —
SLURVA IHOP10 04. slarva ihop (ngt). Nordforss (1805). —
SLURVA SIG IGENOM10 0 040 l. 032. slarvigt gå igenom (ngt); äv. utan obj. FTopelius (1830) hos Vasenius Top. 1: 324 (utan obj.). —
SLURVA SÖNDER10 40. gm slarv slå sönder (ngt). Dalin Arg. 2: 104 (1734, 1754). —
SLURVA ÖVER10 40. slarva över (ngt). Weste FörslSAOB (c. 1815).
Avledn. (jfr slurv, sbst.2 avledn.): SLURVARE, m. (numera bl. tillf.) slarver; jfr slurver. Nordforss (1805). Lindfors (1824). —
SLURVERI104, n. [jfr nor. slurveri] (numera i sht i vissa trakter) slarvande, slarv (se slarv, sbst.1); äv. konkret(are), om ngt som kännetecknas av slarv. SP 1791, nr 281, s. 2. Nyström (1795; om ngt slarvigt skrivet). Polyfem I. 33: 5 (1810).

 

Spalt S 6810 band 27, 1977

Webbansvarig