Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMITA smi3ta2, sbst.2, förr äv. SMITTA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkeppsgR 1541 osv.) ((†) -er Nilson Repsl. 52 (i handl. fr. 1631)); förr äv. SMIT, sbst.2, f.?
(numera föga br.) sjöt. hals (se d. o. 8). GIR 8: 66 (1532: sunton; fel för smiton). Samma dagh bleff Slagith til Grabbens barken 2 smitor kom th(er) til Cabbelgarn — 9 (lispund) 5 m(arke)r. SkeppsgR 1541. Belägg Smijtorna eller Halsarna. Rosenfeldt Tourville 23 (1698). (Sv.) Stora smitor, (eng.) Main tacks. Serenius 282 (1741). Auerbach (1913). — jfr FOCK-SMITA.
B: SMITA-BLOCK. halsblock. SkeppsgR 1543, s. 23 b. jfr: Jttem xvij Julij Ana(ma)de Lasse Olss på Nya Galeijen, til fucka smitha bloch(et), kopp(er) Terningghar — ij st(yck)en. Därs. 1545.
Spalt S 7576 band 28, 1979