Publicerad 1984   Lämna synpunkter
SPILLRA spil3ra2, v.1, förr äv. SPILDRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(spil- 1635 (: sönderspilrades)—1880. spild- 1614 (: förspildrar). spill- 1717 osv.)
Etymologi
[fsv. spildra, sv. dial. spillra; jfr nor. spildre, nor. dial. spildra; sannol. till en -i- utvidgning av den rot som föreligger i SPJÄLL (se SHast i MeijerbArk. 16: 37 f. (1980)). — Jfr SPILLER, sbst.2, SPILLRA, sbst.1]
(numera i sht dels i vitter stil, dels i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klyva l. dela (ngt) så att det delas i spillror (se SPILLRA, sbst.1 1) l. i (små)bitar, (skilja l.) slå (ngt) i spillror (se SPILLRA, sbst.1 1 d) l. i stycken, splittra (äv. i uttr. spillra i stycken); äv. i pass. närmande sig deponentiell anv. o. refl.: gå l. slås i spillror, springa sönder, krossas (till spillror); äv. dels utan obj., dels bildl. Tag (ss. medel mot skabb) vpp Scabiosam, spilra henne mit igenom, och häng henne .. til at torckas. IErici Colerus 1: 352 (c. 1645). (En störtsjö) spilrade rellingen, släpade bort .. löst och fast på däcket. Wallenberg (SVS) 1: 150 (1770). Ändteligen slår åskan ner i skeppet, spillrar det i stycken. Björn Paul 64 (1794). Weste (1807; äv. refl.). Ur striden den vernlöse går / med spillrad lans, med frusande sår. Ling Gylfe 81 (1812). Den antika verlden gick under, den helleniska harmonien spillrades, barbarerna trampade gatorna i Pallas Atenes stad. Wikner Platon 181 (1867). Spegeln spillrades med hast. Bengtsson LegBabel 118 (1925). Av staden (”Glanum Livii”) .. finns knappt ett spår .. Barbarerna spillrade och den goda moder jorden gömde spillrorna i sitt fruktbara och lugna sköte. Fogelqvist Minn. 120 (1930). — jfr AV-, FÖR-, SÖNDER-SPILLRA. — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på ved för eldning i spis l. stockeld o. d.: klyva; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. JGOxenstierna 4: 402 (1815; i p. pf.). Eld på härden af spillrad, landdrifven vrakved — det blef en lustig brasa. Samzelius Fänr. 103 (1899). De fällde och spillrade en torrfura, bröto grangrenar till läger och (osv.). Dens. SkogFjäll. 100 (1905).
b) (numera knappast br.) (gm olyckshändelse råka) splittra (träd, vid fällning). (Fr.) Écuisser .. (sv.) Spillra ett träd vid fällning. Dalin FrSvLex. 374 (1842). Vising 238 (1936).
Särsk. förb.: SPILLRA OMKRING10 04. (numera mindre br.) slå (ngt) i spillror o. kasta det omkring. Lindfors (1824). Meurman (1847). —
SPILLRA SÖNDER10 40. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spillra (ngt) så att det går sönder, splittra. Lind (1738). Spillra sönder wed. Dens. (1749). Östergren (1944). jfr sönderspillra.
Avledn.: SPILLRIG, adj. (†) som går lätt att klyva, lättkluven. Lind 1: 1334 (1749; om trävirke).

 

Spalt S 9678 band 29, 1984

Webbansvarig