Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPLINTA splin3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. splinta; jfr (ä.) d. splinte; till (stammen i) SPLINT, sbst.1 — Jfr SPLINTA, sbst.]
(numera i sht i vissa trakter) klyva (ngt, i sht gärdselvirke); äv.: spänta (stickor o. d.) l. sönderdela (ngt) i flisor o. d., (sönder)splittra. Meurman (1847). Splinta .. (dvs.) söndersplittra. Dalin (1854). Gärdesgårdar af splintad fur / Längs med åkerrenar. Bååth Dikt. 48 (1879). Under en träbrygga .. stod Bleik och splintade stickor. Lundh Bleik 28 (1911). Splintat virke. Hedin Tsangpo 2: 199 (1922). Splinta ved. IllSvOrdb. (1955).
Särsk. förb.: SPLINTA SÖNDER10 40. splinta (ngt). Ihre (1769). Östergren (1944).
Ssgr, se splint, sbst.1 ssgr.

 

Spalt S 9878 band 29, 1985

Webbansvarig