| Publicerad 1986 | Lämna synpunkter |
SPÄCKA späk3a2, v.1 -ade (KryddRSthm 1555, s. 57 (: steck speckat) osv.) ((†) pr. sg. pass. -es Salé 3 (1664), Nordström Matlagn. 49 (1822). — ipf. -te Dahlstierna (SVS) 169 (c. 1700: späcktes, pass.), Nordberg C12 1: 847 (1740). — imper. sg. speck Chesnecopherus RegIter B 2 b (1613), Rålamb 14: 76 (1690); imper. pl. specker Hund E14 429 (1605). — p. pf. speckt BtFinlH 4: 368 (1568: specht, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
1) kok. (för att göra köttet mindre hårt l. torrt) instoppa strimlor av späck (se SPÄCK, sbst.2 1) l. fläsk i (stekkött, i sht nöt- l. fågelkött) l. förse (stekkött osv.) med yttre lager av tunna skivor av späck l. fläsk; äv. i utvidgad anv. (jfr 2): instoppa kryddor l. plommon o. d. i (stek l. svamp l. annat födoämne l. maträtt); ofta i uttr. späcka ngt med ngt; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om kött o. d.; äv. utan obj. Späckat oxkött. Späckad oxe, hare. Negliker .. til steck speckatt. KryddRSthm 1555, s. 57. Flesk till att speckia. HovförtärSthm 1643, s. 578. En Champignion, specket medh Neglikor. Rålamb 14: 79 (1690). (Mandelpuddingen) späckes med Suckat. Broocman Hush. 6: 32 (1736). Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841; i p. pf., om fågel). Det var av kycklingen det luktat så gott persilja och smör, ty den var späckad därmed. Krusenstjerna Pahlen 1: 95 (1930). Späcka kött med plommon, vitlök, persilja. SvHandordb. (1966). — jfr BE-, FULL-, MELLAN-SPÄCKA o. O-, PLOMMON-, VITLÖKS-SPÄCKAD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning övergående i konkret anv., om det varmed man späckar. Palmchron SundhSp. 99 (1642). StKokb. 301 (1940).
2) (numera bl. mera tillf.) göda (ngn l. ngt), göra (ngn) fet l. (ngt) fett (jfr SPÄCK, sbst.2 2); särsk. dels refl.: göda sig, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. i uttr. späckad med fetma, fet). Jag äter och späckar mig, dricker mit Thé, Caffé, Chocolad och goda glas win. Dalin Arg. 2: 216 (1734, 1754). Twå sköna, raska fålar, / .. De woro späckade i länden såsom ägg. Livin Kyrk. 73 (1781). Möller (1790: med fetma). Späcka sin kropp. Meurman (1847).
3) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, i fråga om annat än matvaror; i sht betecknande att ngt fylles med l. rikligt förses med ngt (som placeras in i l. fördelas över en yta o. d. mer l. mindre likformigt l. med mer l. mindre jämna mellanrum); företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk.: full, helt l. väl l. fullständigt fylld, fullsatt, rikligt försedd l. besatt o. d. (ofta i uttr. späckad med, äv. av ngt). Ett späckat dagsprogram. Ett med petrifikat späckat mineral. Mitt liv har varit späckat med motgångar. En av spännande upplevelser späckad dag. Späckade patronbälten. (Försvarsredskapet) Heriszon .. äro .. stadiga Ståckar, spekta fullt med hwasse Jernpinnar, tienar till Bomar. Rålamb 8: 57 (1691). Hof och kyrkor, som man wet, / Späckas af widskeplighet. Dalin Vitt. 4: 126 (1739). (Uppträden) af den betänkliga art, att .. fängelserna (blivit) späckade med brottslingar. Crusenstolpe 1720 403 (1837). Återigen hände det någonting, .. resan späckades med händelser ideligen, ideligen. Dahlbäck Åb. 145 (1914). En hedersknyffel — späckad av dårhusmässig omutlighet. Sjögren TaStjärn. 81 (1957). — jfr BE-, FULL-, IN-, MELLAN-, PÅ-SPÄCKA o. O-, RESERV-, UPP-SPÄCKAD. — särsk.
a) med avs. på soldater l. militära förband l. vapen l. försvarsmedel o. d.; förr särsk.: utplacera i mellanrummen (mellan ngra) l. med mer l. mindre jämna mellanrum inom (ett område l. förband o. d.); förr äv. dels refl., i uttr. späcka sig med ngra, om militärt förband: formera sig med ngra i mellanrummen mellan sina soldater l. enheter, dels intr., om led av soldater: formera sig gm uppställning mellan andra militära avdelningar. Spanskt Rytterij kring alt deras Torg, / Som späcktes mä spettsige Stafwar. Dahlstierna (SVS) 169 (c. 1700). (Officerarna) hafva .. att gifva akt på .. Att .. (bataljonerna) späcka sig med Pikenerarne, der som Spanske Ryttare ej hinna (dvs. räcka) till. KrigVAH 1816, s. 96 (1700). Den .. lilla Resten (av regementet nödsakades) Retirera till skogskanten, deräst wij med några Rootar Musqveterare och medh Piqvenerarnes, halfwa afskutne Piqvars späckiande Leder blefwe upstälte. JWallberg (c. 1715) i KKD 7: 307. Grefven af Hoja lät späcka sit rytteri med fotfolk och giorde dermed et häftigt anlopp. Dalin Hist. III. 1: 283 (1761). Gamla linjeskepp med sidorna späckade av kanoner. Lagerlöf Holg. 1: 119 (1906). De europeiska farvattnen späckades (åren 1914—18) med fält av (minor). SvFl. 1940, s. 27. Anm. till 3 a. Den i nedanstående källor angivna bet. ”spetsa” torde bero på missförstånd. (Sv.) .. specka pålar .. (lat.) palos humi depangendos cuspidare. Ihre (1769). (Sv.) Specka nålar, (t.) Nadeln zuspitzen. Möller (1790). Heinrich (1814). särsk.
α) (†) ss. vbalsbst. -ning, ss. kommandoord betecknande att vissa vapen l. soldater skall utplaceras mellan andra soldater l. avdelningar l. med vissa mellanrum inom ett område o. d. Några få commandoord till Späckningar, fyrkanters formerande (osv.). Alm VapnH 86 (cit. fr. 1708).
β) med subj. betecknande vapen l. skansar o. d., betecknande att de är tätt utplacerade inom ett förband l. område l. uppfyller ngt o. d. Lång-Gewären som späcka mit Fot-Folk. Richardson Krigsv. 1: 138 (1738). Der kanoner späcka gapen (i krigsskeppets sidor). Wirsén Dikt. 167 (1876). En del torn och skansar, som späcka stranden inemot den inre hamnen. KrigVAH 1882, s. 161.
b) (numera bl. i södra Sv.) med avs. på (murad) vägg l. mur o. dyl. l. spricka i vägg osv.: laga l. reparera (gm att fylla hål l. mellanrummen mellan tegelstenar o. d. med kalkbruk l. putsbruk o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om bruket; äv. dels med avs. på tegeltak: fästa tegelpannorna l. ryggningen i (gm att fylla mellanrummen mellan tegelpannor o. d. med kalkbruk osv.), dels med avs. på ryggning i tegeltak: (på sådant sätt) fästa; äv. med avs. på halmtak: laga (med ny halm). KyrkohÅ 1904, s. 150 (cit. fr. c. 1682). Leran var islagen i väggen och åter torkad, gjorde grofva sprickor, som nu skola späckas med bruk af kalk. Tidström Resa 47 (1756). ÅgerupArk. Syneprot. 3/8 1767 (: späkning, konkret). Specka en mur, (dvs.) fylla toma rum emellan stenarna. Weste FörslSAOB (c. 1817). Taket på östra sidan späckas med ny halm. VDAkt. 1848, nr 675. Därs. Syneprot. 6/9 1895 (med avs. på ryggning). Tvenne gårdsbyggnader, den norra af timmer med späckadt tegeltak. PT 1904, nr 117 B, s. 3 (från Mariestad).
c) [jfr motsv. anv. av t. specken, spicken, fr. larder] (i sht om ä. förh.) sjöt. (för att åstadkomma ett skydd mot skamfilning l. en torkmatta o. d.) förse (kasserat segel o. d., i sht förr äv. matta) med tätt genomstuckna bitar av kabelgarn l. drev l. blånor o. d. vilkas ändar alla sticker ut på ena sidan (o. åstadkommer en lurvig yta); i fråga om ä. förh. äv. med avs. på mast: bekläda med sådan matta osv. Möller (1790; i p. pf., om segel). Weste FörslSAOB (c. 1817; med avs. på master). Späckad matta, (dvs.) en vanligt lagd eller vävd tågmatta med instuckna kabelgarnsändar. Användes till skydd mot skamfilning. Stenfelt (1920).
d) (vard.) i fråga om att skjuta l. genomborra (ngn l. kroppsdel hos ngn) med många (utspridda) projektiler (t. ex. hagel) (så att kroppen osv. blir full av dem); förr äv. i fråga om att genomborra ngn med många stickvapen o. d.; äv. med indirekt obj.; jfr PEPPRA, v. 2 b β. Jöran Pedersson .. bad Knecktarne att de skulle fälla spetsarne och späcka den förrädaren. HSH 4: 104 (c. 1568). Drabanter, stöter för honom i, / At han eij bruker munnen så frij, / Och specker honom sitt lädher! Hund E14 429 (1605). Vilken väg du än tar, kommer du att inom en halvtimme vara späckad med kulor. Malm Roberts Arund. 468 (1939). Anm. till 3 d. I nedan anförda källor har sannol. språkprovet 1605 ovan missförståtts ss. hörande till SPÄKA, v.2 Späker mig den skälmen! ropade .. Erik (XIV) åt drabanterna. Fryxell Ber. 3: 301 (1828). Aldrig befallde jag att mäster Dionys skulle späkas .. (sade E. XIV. Jöran Persson svarade:) Knektarna säger att då han löpte efter er, så ropte den främste av drabanterna att I befallt han skulle späkas. Thorén EricusRex 399 (1941).
e) med avs. på penningpung l. börs l. plånbok l. ficka o. d.: fylla l. rikligt förse med pengar; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om penningpung osv.: full l. fylld l. välförsedd med pengar; äv. i uttr. betecknande att ngn har l. skaffar sig stor förmögenhet o. d. Schroderus Waldt 64 (1616; i p. pf., om pung). En wäl späckad byxsäck. Säfström Banquer. Qq 1 a (1754). De herrar, hwilka späcka sina pungar med det arma folkets swett och blod. Fryxell Ber. 6: 218 (1833). (Resenären) medförde 30,000 dollars, ehuru hans kassa i öfrigt ej tyckes varit särdeles späckad. Beskow i 2SAH 40: 356 (1865). Det behållna vändes i pengar .. och bankboken späckades skönt. Nilsson HistFärs 122 (1940). Henning HbgMinn. 1: 310 (1950; i p. pf., om plånbok).
f) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning; företrädesvis med avs. på ngns tal l. skriven framställning o. d., oftast i uttr. späcka ngt med ngt, rikligen förse l. uppblanda l. fylla ngt med ngt; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i uttr. späckad med (äv. av, ngn gg äv. på) ngt, rikligen försedd l. uppblandad l. fylld av ngt; i p. pf. förr äv. om beröm: rikligt l. väl tilltagen, överflödande o. d. Han späckar sitt tal med grova svordomar. Ett anförande späckat med siffror och fakta. Hon späckade sina brev med franska glosor. En med noter späckad avhandling. Hon (dvs. resolutionen) kan vara späckiat med sådanne conditioner som inthet dåge. AOxenstierna 2: 666 (1624). Nicander GSann. 83 (1767; i p. pf., om beröm). Om stora bedrifter nu skar han (dvs. pastorn i sin parentation över greven) i växten / Med vältaligt krångel och bråk, / Och kryste förståndet, och späckade texten / Med Skriftenes heliga språk. Lenngren (SVS) 2: 244 (1800). Malmström Hist. 2: 290 (1863: af). I denna värld af släta knoddar, / som le och buga för en slant, / du späcke dina ord med broddar / och tale hälsosamt och sannt. Karlfeldt FridLustg. 55 (1901). (Litteraturvetenskapliga) undersökningar, som är späckade på nyheter eller nya meningar. SvLittTidskr. 1960, s. 4. jfr SIFFER-SPÄCKAD. särsk. i p. pf., om person, i uttr. späckad med ngt, full av ngt (se FULL, adj. 1 m, 2). Den infama mänskan var späckad med lagparagrafer. Essén Doll. 14 (1917). Han var alltid späckad med historier och anekdoter. Bonde BerJan 66 (1943).
g) [jfr t. der gespickte hase] (förr) i p. pf., i uttr. späckade haren, till sträckbänk använt tillbehör bestående av en med taggar täckt rulle på vilken delinkventen placerades. 3NF 18: 691 (1933).
h) (†) i svordom, betecknande att ngn överlämnar sig l. att ngn önskas komma i djävulens våld (plågas av honom); jfr ANAMMA 7 b, FLÄSKA 1 o. PACKA, v.1 6 c. Är then nw betzste mannen som påfinna kan nogot nytt sett til at sweria, med fliskande, speckiande och packande. OPetri 4: 378 (1539).
4) (i sht i fackspr.) skära bort (l. på annat sätt ta av) späcket (se SPÄCK, sbst.2 1) från (val l. säl o. d.); äv. utan obj. Sedan tidigt på morgonen späckas här, hvilket arbete åtföljes af den vanliga smörjigheten och halkan. Quennerstedt Resa 223 (1867). (Tumlaren) som harpunerades, togs tillvara för att späckas. GHT 1897, nr 238, s. 3. — jfr AV-SPÄCKA.
SPÄCKA EMELLAN. (†) till 3 f, bildl., i uttr. späcka emellan med ngt, skjuta ngt emellan (se skjuta emellan 1 slutet), inskjuta ngt (i tal). Du begynner med en morallexa och slutar med råd och varningar och späckar emellan med hårda expressioner. Ljunggren SVH 4: 521 (i handl. fr. 1814). jfr mellanspäcka. —
SPÄCKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. (numera bl. tillf.) till 1: instoppa späck igenom (kött o. d.); äv. utan obj. Valleria Hush. 21 (c. 1710; utan obj.). Warg 67 (1755). —
SPÄCKA IN10 4. (numera bl. tillf.) bildl., till 3: blanda in (ngt i ngt). Runeberg (SVS) 16: 19 (1833). jfr inspäcka. —
SPÄCKA UPP. (†) till 3, med avs. på berghäll: fylla upp däri anbragta borrhål (med krut). Franzén Skald. 3: 382 (1829).
(1) -GURKA. (i sht förr) inlagd gurka späckad med kanel, nejlikor o. citronskal. SvKock. 185 (1837). —
(3 c) -MATTA. (om ä. förh.) skamfilningsmatta framställd av grovt garn o. späckad med inflätade, 3—4 tum långa, upprepade ändar av kabelgarn med alla ändar på ena sidan. Runius (SVS) 1: 317 (1713). —
(1) -NEJLIKA. kok. kryddnejlika använd för späckning. Twå stycken Lökar, späckade med späcknägglickor. Oec. 24 (1730). —
(1) -NÅL. (späck- 1592 osv. späcke- 1582—1732) [jfr t. spicknadel] kok. nål för späckning (försedd med ett hål l. en skålformig fördjupning vari en späckstrimla lägges varefter nålen införes i stekköttet o. strimlan frigöres, varpå nålen utdrages). TullbSthm 2/8 1582. Kalfbiff kan äfven späckas med fina fläskstrimlor, som med späcknål genomdragas så att båda ändar af fläsket sitta på en sida. Langlet Husm. 244 (1883). särsk. (föga br.) i det bildl. uttr. ge ngn av späcknålen, betecknande att man med projektiler o. d. genomborrar ngn; jfr SPÄCKA 3 d. Strindberg SRidd. 122 (1908). —
(1) -PINNE. (i sht förr) (för att göra hål i stekkött) vid späckning använd pinne. StKokb. 337 (1940). —
(3 c) -PLATTING. sjöt. Späck-platting, (dvs.) ett slags platting lagd av korta kabelgarn, som vridas tillsammans, bildande en fläta, vars ena kant utgöres av tumslånga kabelgarnsändar. Användes att sy prydnadsmattor av. Stenfelt (1920). —
B (†): SPÄCKE-FLÄSK, -NÅL, se A.
C: (1) SPÄCKNINGS-SIDA. (mera tillf.) på kött: sida varifrån späckning sker l. skall ske. Lägg filéerna med späckningssidorna uppåt på skärbrädan. Randel KällKök 156 (1928).
Spalt S 10479 band 30, 1986